Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Franska insatser i svenska kulturen, af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fransmän i Kristierns armé, men detta var sista gången
de svenska och franska vapnen officielt korsades, den
gängen oräknad då marskalken Bernadotte Sverges
kronprins förde Svenska artilleriet mot sina landsmän vid
Den-newitz och Leipzig.
Efter Gustaf I:s anträde till regeringen och när Kristiern
sokte med Spaniens och sin svåger kejsar Karl I:s tillhjelp
återtaga den förlorade tronen icke minst genom
understödjande af Dackeupproret, ansåg Gustaf tiden vara inne
att söka sjelfständigt förbund med kejsarens fiende Frans I.
Till den ändan afsände han sin sekreterare Trebow
som i Chatelleraud blef mottagen i audiens, med påföljd
att en Christofe Richers skulle resa till Sverge att inhemta
kännedom om det obekanta landet.
Richers mottogs lysande i Kalmar, och frukten af mötet
blef den år 1542 daterade traktaten i Ragny, hvarigenom
de båda konungarne öfverenskommo att kalla hvarandra
bröder, bevaka hvarandras intressen som sina egna och att
Frankrike skulle ega rätt att tullfritt hitföras alt till ettvärde
af 6,000 écus, hvaremot svenskt jern och koppar kunde
obehindradt införas i Frankrike.
Sjutton år senare förnyades traktaten, och året derpå,
1560, berätta urkunderna om fyra svenska skepp som
af-gingo till Fransk hamn lastade med ved, mastträn och
bjelkar.
Under Gustaf I:s söner börjar invandringen i Sverge af
fördrifna franska hugenotter. Erik XIV:s lärare Denis Beurré
redan inkallad under Gustaf I:s regering, synes hafva
inblandat sig i landets religiösa rörelser, och litteraturhistorien
bevarar titeln på en af honom författad stridsskrift för den
reformerta läran. Omöjligt är icke heller att Kari IX:s
böjelse för calvinismen fått sin näring från franska reformerta
lägret.
I Eriks tjenst råkas äfven den kände Charles de
Mor-nay bördig från Berry, hvjlken efter att ha utfört några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
