Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan kalabalik som den i sista finalen (i en Beethovens
opera!) ar en styggelse för Gud och mänskor. Slarf med
klassikerna hörde till dem af den Edholmska regimens
dödssynder (trots Norman), mot hvars gengångare man måste
förklara guerre å outrance!
Det bör i sanning vara glädjande för hr F. A.
Dahlgren, det ypperliga folkskådespelet »Vermländingarnes»
vördnadsvärde författare, att se sin ingifvelses barn fortfarande
omhuldas med sådant nit af vår främsta scen och dess
artister, och fortfarande locka massor af åskådare, därutinnan
särskildt ensamt i sitt slag bland alla svunna tiders svenska
arbeten för scenen.
I år ha åtskilliga rolförändringar vidtagits, alla till
arbetets fördel, till och med choristen hr Olsson som
Löpar-nisse, en ganska rolig, måttfull realistisk framställning.
Aldrig förr torde Annas rörande visor haft fördelen af en så
praktfull stämma som den nyaste innehafvarinnans, fru Edling.
hvilken också gifver partiet i dess helhet med det enkla
trohjertade behag, som är denna såugerskas kännemärke,
både på scenen och i lifvet. Pigan Stina har i frk.
Jung-stedt fått den yppersta representant af detta parti, som är
oss bekant, och hvars spel mot Pelle, Anders och Wilhelm
hoppar och leker i yster skalkaktighet, för att ej tala om
hennes »skabning» som tydligt predikar de Falhcrantzska
visdomsorden »pigor äro folk också». Anders göres
fortfarande af hr Linden, hvars förtjenster i denna rol fått en
liten bismak af cirkuskomik, som ej verkar realistiskt. Vi
medge dock, att slikt kan ju få passera i ett sådant
gammalt idealt drama som detta, så mycket mer som dess effekt
på en ärad publik icke kan bestridas.
Som Erik har en gengångare från fordom uppträdt —
hr Ödman!
Hr Ö:s kända tjusta och tjusande damgarde är till
karaktären otacksamt. Ej nöjdt med att se och höra sina
tankars föremål hvar annan q väll fordrar det nu, att han
skall — om ej sjunga — dock synas hvarje afton. Som
mellanstick mellan Ödmanrepresentationerna har direktionen
i sin oskuld gifvit Mignon (med hr Lundmark-Meister) —
strax fordrar gardet i sitt organ (D. N.) hr Ö. som Meister.
Man har vidare stuckit emellan med »Vermländingarne»
(med hr Lundmark-Erik) — ny petition i D. N. om hr
Ödman i den rolen. Och verkligen — hr Ödman har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
