Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sats. Men kompositionen stiger sodan sats efter sats i
värde och intresse. N:o 2 utgöres af ett scherzo, der
framförallt rhytmen är utmärkt lyckligt funnen, men också
melodien frisk och glad, om också något för reserverad för
ett scherzo. Orkestreringen är fin och sofrad, afskyende
alla skriande clown-effekter, hvarpå nyare symfonier scherzi
pläga ockra. Nobless är ett kännetecknande drag hos hr
Dentes liksom hos Ludvig Normans kompositioner. En
ädel och rörande ton genomgår tredje satsen med dess
mångengång kyrkliga harmonier, dess fina fördelning af
stråk- och blås-styrkan, dess visserligen på förhand anade
men onekligen delikata och poesirika slutfall. Slutsatsen
tyckes oss icke fullt gå upp mot denna sistnämnda
andante-sats, men så måste denna sägas höra till det bästa, svensk
symfonikonst alstrat. Hr Dente anförde sjelf hofkapellet,
som i denna symfoni gjorde sitt bästa, och rönte välförtjent
stor framgång hos konsertpubliken.
Några entremets serverades derpå af hrr Neruda och
Lundquist. Den förre spelade med vanlig ovanlig talang
en stor konsert med orkester af egen komposition, hvars
innehåll dock icke stod i något rimligt förhållande till den
måttlöst tilltagna ramen. Den senare sjöng de svenska
balladernas krona, den gudomliga Södermans Tannhäuser,
med sedan gammalt erkändt mästerskap. En finare
nyansering af lentosatsen hade dock varit behöflig, så som detta
ställe förr sjöngs af den i röstväg som bekant vida
underlägsne hr Arlberg, hvilken nu från sin fauteuil d’orchestre
generöst applåderade sin konstnärlige arftagare. On n’aime
pas son successeur, heter det. Men — när denne successeur
är C. F. Lundquist.. .
Fyra fem frenetiska inropningar lönade hr L:s möda*
Mindre bifall helsade programmets slutnummer,
Tschaikow-skys grmolsvmfoni. När nu denne komponist skulle såsom
symfoniker presenteras för vår publik, borde man i alla
parters intresse valt en mera betydande symfonisk dikt af
kompositören än detta delvis mycket omogna och mot slutet
rent af konfysa ungdomsarbete. Den ryska
symfonilitteraturen har dessutom mer framstående fymfonister än T. och
vi erinra särskildt om Rubinsteins Symphonie dramatique»
som oaktadt fjolårets s. k. Rubinsteinskonsert ej ännu hos
oss kommit till uppförande. Hofkapellet syntes föga
intresserade af T:s rhapsodiska ungdomsfantasier och spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
