Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från parkett.
Den närmaste öfversigtstiden skulle kunna kallas de
svenska originalens period, åtminstone i numerärt hänseende, ty
det är summa tre: Fredins »Biltog*, Wahlenberg-Kjerrmans
»På vakt» och Geijer stams »Aldrig i lifvet». De båda
förstnämda spelas ej längre, men finnas i tryck, det sistnämda
stycket är visserligen ännu ej tryckt, men spelas desto mera,
och i följd af dessa omständigheter kan väl innehållet i alla
tre pjeserna antagas tillräckligt bekant.
»På vakt», som uppfördes på måndagen, tycktes nästan ha
tagit för sig alldeles för mycket af det förråd af hänförelse och
välvilja, som finnes hos en kritiker, så att Biltog, som kom
på onsdagen, måhända fick något sitta emellan, ty dess fel
observerades och framhöllos relativt sedt kanske något för
bjärt. Såsom literärt opus var det visserligen ej så
förtjenst-fullt, bristen på enhet, koncentrering och originalitet föll ju
för lätt i ögonen, men det är ondt om verkligt originelle
pjesförfattare, vare sig svenske eller utländske. Såsom
folkskådespel, och till det tycktes det delvis vara afsedt,
skulle det, nota bene ordentligt inöfvadt och speladt, bort
blifva mera långlifvadt och intaga en mera beaktad plats.
Obestridligen var det på flera ställen fläktar af verklig
poetisk stämning, och så vidt man utan särskilda studier kan se,
vill det synas som om äfven tids- och lokalfärgen flerstädes
vore lyckligt återgifven.
Men spelet, det var bedröfligt och det var det, som gjorde
styckets olycka på Svenska teatern.
Och förmådde ej premiérspänningen ge spelet mera kläm
och färg än t. ex. vid fjerde representationen, så voro
tidningarna bra beskedliga i formuleringen af sitt nästan
enhälliga ogillande af återgifvandet. Det är sällan man på länge
sett vid någon hufvudstadsscen ett så pass spelbart stycke
ges så utan sinne och uppfattning för de resp. uppgifternas
innehåll. Skulden härför ligger naturligtvis i främsta rummet
hos den som ledt inöfningen och som antingen icke gett sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
