Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå. I sitt föregående författarskap har hon med klok blick
för Yiktningen och måttet af sina krafter valt ut åt sig ett
område, där hon tycks vara bra hemmastadd och der hon
rör sig med ledighet och en viss grad af talang. Från detta
område, som kortast kanske kan kallas det kälkborgerliga
hvardagslifvets område, har hon ock valt ämnet for sitt
dramatiska förstlingsarbete. I detta finnes en mycket naturligt
hållen dialog och stycket förefaller i allmänhet fritt från banal
teaterschablon och innehåller flera väl observerade och bra
återgifna bidrag till teckningen af psykologien af unga flickor
vid en viss ålder. Dess sceniska kortvarighet har man velat
tillskrifva dels och i synnerhet den ouppfostrade
Söderpubliken och dels spelet, och antagligt är att på Dramatiska
teatern, dit det gärna för resten må komma, stycket skulle
med en eller annan starkt personligen dragande artist gå vida
längre. Men man har därvid varit något orättvis och
förbisett ett par fel hos stycket, der närmaste förklaringen väl vore
att söka. Det är för omständligt och långdraget, och man
orkar sannerligen inte att sitta hela tre akter och intressera
sig för i sig sjelfva så pass intresselösa personer.
Spelet var dråpligt af fru Caspér, hyggligt annars utom
beträffande fröken Lundvalls och hr Pettersons roller. Fröken
Gottschalks återgifvande af hufvudrollen var ett godt elevarbete,
som tycktes vittna om nit och intresse från instruktörens sida.
Att svenska original och förstlingsförsök böra tagas
under armarna är alltid önskligt, men en sådan nationel
partiskhet bör i alla händelser beflita sig om konsekvens och
inlägga mestä nitet, då det gäller stycken af verklig betydelse,
stycken skrifna af snillen och kanske genom sitt innehåll
mera behöfvande understöd än ofarliga hvardagspjeser.
Egendomligt och betecknande är i detta hänseende, att just några
af de kritici, som allra värst slogo på stora trumman för »På
vakt* och esomoftast larma öfver publikens likgiltighet för
inhemska pjeser, voro de, som för ett par år verksammast,
för att inte säga försåtligast, bidrogo till att förkorta det
Strindbergska stycket Faderns sceniska existens. Men
gudbe-vars, det gälde då för somliga att konsolidera positionen i
tidningen, praktiskt begagna tillfället till en välgörande
exor-cism etc. etc.
För den, ibland hvars existenskällor literärt arbete
ingår i någon nämnvärdare grad, är det antagligen omöjligt
att iakttaga en fullständig objektivitet beträffande Geijerstams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
