Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från landsortsscenen, af C. Correus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu hade här i Malmö direktören händelsevis giort
ansträngningar, hvadan den sällan kouseqventa publiken fick
en ansats af konseqvens, d. v. s. den var fåtalig. Hr Axel
Collin, direktör för det sällskap, som bär hans namn, hade
i Paris studerat uppsättning, masker och spel, och efter ett
ihärdigt arbete lyckats bringa det derhän, att de kri ti kusar,
som inbjudits att öfvervara generalrepetitionen, funno
endast helt ringa att anmärka.
Nu till en början några ord om pjesen och dess
förhållande till romanen »Thérèse Kaquin», hvilken ju i
allmänhet anses som Zolas mçst naturalistiska — några säga
ruskigaste, mest smutsiga — alster. I likhet med många
andra bearbetningar af romaner kan skådespelet Thérèse
Eaquin sägas utgöra endast ett ganska måttligt uttömmande
extrakt af romanen med samma namn, enär — vi skynda
att säga det — allt det lasciva och naturligtvis på samma
gång alla Zolas glänsande detaljskildringar äro fullständigt
borta.
Komanen är ju, enligt hvad Zola sjelf påstår i företalet
till dess andra upplaga, ett försök »att steg för steg hos
Thérèse och Laurent följa lidelsernas tysta arbete,
instink-tens eggelser, de cerebrala rubbningar, som följt vid hvarje
nervös kris». Han har blott haft en önskan, nemligen att
»hos den kraftfulle mannen och den otillfredsstälda qvinnan
endast söka djuret, kasta dem i en våldsam dram och
samvetsgrant iakttaga dessa varelsers förnimmelser och
handlingar». Detta framstäldt på scenen skulle af lätt insedda
skäl vara en absurditet, för att icke säga omöjlighet. Man
vet litet hvar, att publiken fordrar handling, att man ej en
hel afton sitter för att se själsintryck framstälda, och för
öfrigt, hvar finnes väl den skådespelare, som skulle drista
taga itu med en dylik uppgift?
Det är derför handlingen i skådespelet är ganska knapp,
och de båda första akterna förgå med snigelaktig
långsam-het. Publiken skall genom dessa sättas in i situationen,
erhålla kännedom om det spel, mannens gode vän och den
trånande Thérèse föra bakom Camilles och hans moders
rygg, hvarjemte mordet å maken skall motiveras. Allt detta
blir emellertid, trots akternas längd, endast flyktigt antydt,
hvadan publiken icke är riktigt med förrän i tredje akten.
Men dermed börjar en rad glänsande scener, som
fullständigt fangsla publiken, Man far med ens klart för sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
