Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mäster Olof, en parallel af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haka sä mycket man ville, eller lemna öppet till
begrundande. Bakom de historiska personerna skulle författaren
gömma sig, och i Olaus Petri skulle han sjelf uppträda som
idealisten, i Gustaf Vasa såsom realisten och i vederdöpa-
ren Gerdt såsom kommunarden.–-I de tre hufvud-
personerna skulle han uttala sina tre tankar från tre olika
ståndpunkter. För att få uttala allt måste han låta Gerdt
(Karl Moor) spela vansinnig, Olaus återtaga sina meningar
och Gustaf Väsa fa ratt och ingen annan orätt. —–
Stycket hade därför varit ämnaat att kallas: Hvad är
sanning? Men för att få det speladt ändrades båda de
föreslagna titlarne (den andra var »En affalling») till det mera
indifferenta Mäster Olof. Och så böljade angreppen–-»
Derför måste alla de olika bärarne af idéerna utan
hänsyn till den konstnärliga enheten skarpt karakteriseras och
följden blef, att kompositionen splittrades. I den
omarbetade upplagan trädde det tendentiösa syftet tillbaka, och
kompositionens enhet kom till hedera dels i iakttagandet af
personens enhet, dels som en följd däraf i en strängare
samling af handlingens delar i färre moment. Tablåindelningen
blef öfverflödig och akterna bygdes fastare upp till slutna
helheter med ett af de olika handlingsmomenteu i hvar och
en af dem, uppslaget och expositionen i den förstas
klosterscener och brytningen med kyrkan, stegringen i andra
aktens böljande brytning med modern och framträdande
motsats till kungen, höjdpunkten i tredje aktens fullständiga
brytning med jpodern och svikna förväntningar i fråga om
kungen, men hjeltens högsta ställning i yttre afseende,
ödesomslaget i fjärde akten med moderns död och den
genomförda brytningen med kungen samt till slut katastrofen i
sista akten, då Olof måste böja sig och tjena den herre han
brntit med just enligt de principer, för hvilkas skull han
brutit med honom eller ock offra sitt lif för att få
framhärda i sin idé.
Denna stränga byggnad är alls ej genomförd i första
upplagan. Der finnas nere scener, som enkom tagits med i
polemiskt, utom handlingens ram liggande syfte. Så t. ex.
scenen med hofmannen före audiensen hos Gustaf.
Författaren erkänner sjelf, att han mera infört den för
att ge uttryck åt i stycket inlagda än till dess egen
handling börande tankar, för att håna de * underklasskänslor»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
