Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mäster Olof, en parallel af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som emellertid obetingadt ställer den versifierade
upplagan som konstverk öfver prosa-upplagan, är den mera
logna och beherskade ton, som råder uti den.
I den senare har den unge författarens häftighet och
omogna frihetssvårmeri icke allenast förryckt de handlande
personernas historiskt faststälda karakter, utan äfven n$gon
gång tradt den konstnärliga sanningen fö? nära. I den
senare är väl Olof som historisk person lika osant tecknad,
men den konstnärliga bilden är helgjuten — vi tala nu ej
om det löst påhängda efterspelet.
Det är emellertid karaktersteckningens gemeösamma fel
i båda upplagorna, att författaren med sin vanliga
godtycklighet gent emot historiska fakta på fri hand efter sin egen
uppfattning danat om historiskt kända personligheter.
Detta kan ju vara tillåtet i fråga om mindre kända
personer; men när frågan gäller män, som vägvisande och
dominerande på ett bestamdt sätt gripit in i ett helt lands
utveckling, är det ett bestämdt fel.
Främst gäller denna anmärkning teckningen af Olof,
men i ej obetydlig mån gäller den äfven den bild, som i
den första upplagan gifves af Gustaf.
Förklaringen är emellertid lätt funnen i det af oss nyss
citerade stället i dagboken.
Författaren har ju nämligen mindre velat ge ett historiskt
sant karaktersdrama af Olaus Petri, kung Gösta och deras tid
ao ett i deras tids kostym förklädt tendensstycke, där han
låter de historiskt kända figurerna vara språkrör för sin
egen uppfattning af de politiska, sociala och religiösa
spörsmålen.
Hade han dock lyckats att låta personerna bibehålla
sin egen historiska karakter, hade härom ju intet varit att
såga. Men nu svär den bild han låter oss fa af Olof
mot den historiska sanningen. Då hade det varit bättre
att alldeles skapa en fantasifigur, som hade kunnat helt
representera författaren, utan att sjelf bli osann. Hade han då
endast varit konstnärligt sant tecknad d. v. s. konseqvent
i sin utveckling, så hade ju allt varit bra.
En ytterligare fråga blir, om det kraf författaren stäl-(
ler på Olof, att mannen skall som sin maxim uppställa allt
eder intet, att han aldrig skall stanna i sin utveckling,
verkligen år hållbar, och om verkligen Olof var en affalling, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
