- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
247

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Poeta auratus, af Informator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kustessängar. Ibland gör han såsom vanliga nybörjare och
sticker in ett »jast», exempelvis:

Men i Augsburgs stad på läktarn just af Faggere hus han tog
hyllningsed....

• ►

Ofta utesluter han i strid med språkbruket »och», såsom
nybörjare för sed hafva. Men värre är, att han för den
förargliga versens skull mestadels skrifver »Gustaf» (i st. f. Gustaf
Adolf). Under namnet »Gustaf» är bjeltekonungen icke känd af
någon. Det är icke nog med dessa licentise potfticac. Besvärad
af den form han valt, söker han flerestädes rädda sig ur
klämman på samma sätt, som salig Bjursten brukade, genom en
omotiverad omkastning af tempora. Praesens och imperfektum,
imperfektum och praesens fram och tillbaka, det tycks icke vara
så noga:

Och vid Wittfitock Ickes leken med förtviflans hjeltemod,
när Banér med svärd i handen midt i värsta vimlet stod.

Tyske furstar, om ock tacksamt, lydde svenske rikskansleren,
allt han lede skall och rätta, stärka drätseln, löna hären.

Apropos »lekes leken» så är författaren ganska lekfull; ty
efter några få rader återkommer han till samma något
förbrukade uttryck.

För att icke blifva för vidlyftig nödgas jag nu hoptränga
mioa anmärkningar. Vet någon af herrskapet händelsevis, hvad
som menas med att »slå ankar» ? Jag har hört, att man kastar
tnkar. Jag anmärkte i går mängden af onödiga ord. Man
förstärker icke uttrycket genom att skrifva »som blixten Stålhandske
slår plötsligt ner» eller »Chemnitz såg hans starka lejonram»;
ty »som blixten» står i stället för »plötsligt», och med
»lejonram > afser man att gifva en sinnebild af styrka.

Hvad sägs om böljor, som »glittra» af »vigda dolkar»?
Det är dessa böljor som sedermera öfvergå till ett »koppel».
Drottning Kristina göres inom en handvändning till »nordens
Penix», »nordens unga Pallas» och »snillets norrskensflamma».
Ea sådan bild som »stridens kopparfat» är åtminstone icke
tidsenlig, om man än får veta, att det kastas tärning på det fatet.

Jag slutar med att anföra ett par små praktblommor. I
sin rimnöd låter författaren på ett ställe ett subjekt i pluralform
A verbet i singularis:

Detta minne än skall elda söner af berömde fäder

till ett ädelt lif, hvars dygder de förgångna slägten gläder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free