Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetarfrågan enligt engelska och enligt tyska synpunkter, af Kr. Winterhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvitket oundvikligen skalle haft till följd ett sjunkande af arbets*
lönerna, så mycket mera som man äfven stod i begrepp med att
införa sjuk- och ålderdomsförsäkring; grep man till det mycket
tvifvelaktiga medlet att gifva industrin ersättning för de nya
skatterna genom tullskydd. Detta tullskydd kunde emellertid ej
komma till stånd utan motsvarande tullskydd för landtbruket,
alltså skatt på lifsmedlen. Då nu arbetarne få betala detta, kom
man att taga med ena handen hvad man gaf med den andra.
Han ser, hur ödesdigert det är att afvika från den sunda
engelska principen att ej ingripa organiserande i de ekonomiska
frågorna. Efter endast fem år ser man tyske kejsaren tvungen att
på grund af missnöjet bland arbetar ne försöka sig med nya
åtgärder, till hvilka utkräfves internationel samstämmighet, medan
de engelska arbetarne fortfara att sköta sina intressen på egen
hand och ej tyckas böjda att öfverlemna sin ekonomi i
lagstiftningens händer, den må vara nationel eller internationel.
Vi ha ofvanför sett, hur de engelska Trade unions betrakta
ansvarighetslagen såsom den väsentligaste sporren till
säkerhetsåtgärder för skyddande af arbetarne. De vilja visserligen ha
fabriksinspektörer, men de lita vida mera på arbetsgifvarncs eget
ekonomiska intresse, emedan det ju beror af dessas skuld och
icke-sknld om de skola gifva ersättning i olycksfall och till
hvil-ket belopp. I Tyskland däremot filr den till skada komne
arbetaren ersättning, äfven om han själf varit vållande till olyckan,
men ersättningen ökas ej, om arbetsgifvaren varit vållande därtill.
Ben sistnämde har alltså intet som helst ekonomiskt intresse af
att kosta något på säkerhetsåtgärder och man måste helt och
hållet lita på fabriksinspektörernas nit. Men äfven arbetaren
saknar den sporre till försigtighet, som ligger i att ej få ersättning
om han genom grof vårdslöshet själf vållat olyckan.
Det var först genom den nya statssocialistiska lagen af
1S84-85 som Tyskland kom att i olycksförsäkringen skilja sig från det
sy-»tem,hvilket är gällande i England och förut varit detäfveniTyskland.
Däremot rådde äfven före den statssocialiska rörelsen i
Tyskland ganska mycken skilnad mellan de båda ländernas sätt att
ordna sjukforscikring och hjelpkassor.
I England har man under mer än 100 år haft sjuk- och
bjelpkassor af olika slag och redan på 1700*talet började
lagstiftningen sysselsätta sig med dem. De äldsta föreningarne såsom
>Odd Fellows» och »Royal Föresters» m. fl. hade i arf från me*
deltiden tagit en prägel af frimurare-hemlighet med bismak af
sällskapsnöjen, kan hända de enda som arbetarne på den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
