Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetarfrågan enligt engelska och enligt tyska synpunkter, af Kr. Winterhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p& sä sätt, att deo förre inträder i en fri kassa, hvarvid båda
parterna undvika tvångsbidraget, men efter någon tid uppsfiger
arbetaren sin försäkring i den fria kassan eller underlåter blott
att betala. Lagens ordalydelse tillåter ett sådant omgående.
Men en ännu svårare brist vidlåder systemet. Så länge
arbetaren har arbete, är han eo ipso försäkrad, men under tider
af arbetslöshet är det ingen, som försäkrar honom eller lemnar
honom understöd, om han ej insjuknar inom 3 veckor efter den
sista arbetsdagen. Naturligtvis kan hau försäkra sig själf i en
af de fria kassorna, men hvarifrån nu taga pengarna, då han ej
har någon arbetsförtjänst? I detta fall är den engelske arbetaren,
vare sig han tillhör »Trade unions» eller »Friendly societies», vida
bättre stäld. Förutom olycksfallförsäkringen, sjukförsäkringen och
den påtänkta ålderdomsförsäkringen (med statstillskott) måste man
i Tyskland alltså äfven sörja för en särskild arbetslöshetsförsäkring.
Man har i Tyskland tydligtvis haft en känsla af, att hela
systemet med denna utpräglade klasslagstiftning smakade af
fattigvård, och på alla möjliga sätt har man försökt att mildra
denna prägel. Men det är likväl knappast möjligt att tro, det
en sådan ordning ej till sist skall demoralisera
arbetarebefolkningen. *1 stället för att på alla sätt höja dess själfkänsla och
låta den förstå, att man betraktar hvarje arbetets man såsom
jämnbördig med den rikaste mannen, om han blott själf
betraktar saken så och vill hjälpa sig själf, säger man åt arbetaren, att
man betraktar honom som tillhörande en pariakast, ett
proletärstånd, och att han ej kan försörja sig själf. Då Ludvig XI träffade
sin kökspojke och frågade honom hur mycket han kande
förtjäna, svarade pojken, som ej kände honom: »Jämt så mycket
som kungen I» — »Hur så?» — »Jo, jag förtjänar så mycket
jag behöfver, och det är väl fallet med kungen också!» Så svarar
en engelsk arbetare, om man bjuder honom den tyska försörjningen.
Bramsen, ur hvars förträffliga framställning vi hämtat de
flesta faktiska redogörelser i denna artikel, kan därför med full
rätt säga: »Vi mena ej att den tyska lagstiftningen är dålig,
utan att det är en lagstiftning, hvilken man ej kan afundas
Tyskland. Krafvet var därstädes framstäldt och fullgörandet
öfver-taget af statsmakten till följd af öfvervägande politiska orsaker.
Man har menat, att, då arbetareståndet själf ville gå in på att
intaga en undantagsställning mct att erhålla materielt understöd,
så var det bättre att inleda en kompromiss genom det
systematiska införandet af de sociala reformerna än att fortfarande låta
den rena, oordnade socialismen få ytterligare sprida sig, förgifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
