Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got bä när antaglig recension öfver den d& nya operan, ehuru
äfven där Robert spökade och bl. a. brindisio i Robert ansfigs
för mer än brindisin (»Orgia») i Hugenotterna, som »splittrade
intresset genom olika taktarter». Orkestern ansågs alltför väldigt
utrustad. Allt var »för stort».
Angående utförandet får man af tidens press höra, att
in-öfningeD (under hofsångaren Berg) varit god. »Mlle Ström» hade
dock varit otillräcklig som Valentine liksom hr Giinthers svaga
och låga tenor för Raouls höga berosparti, men den senare hade
sjnngit med »vanligt behag» och »uppbjudit all sin förmåga» i det
honom öfvermäktiga partiet. Särskildt romansen, »en af styckete
få melodier (!)», hade han sjungit bra, ehuru den transponerats
ned ett tonsteg, »till mehn för altviolen». Spelet hade varit
godt, men apparitionen för obetydlig. Drottningen ansågs vara
den bäst gifna rolen, Gelhaars behag och koloratur voro der
ypperliga. Pagen var ock bra, ehuru »m:lle Fundin» ansågs »ligga
öfrer melodien». Falskt sjöng ibland äfven den tidens Nevers,
hr Dannström, men urskuldas, enär partiet var »för svårt i sina
tråkiga recitativer af ändlös längd». Bra såg han ut, bra hade
han spelat. Bland herrarne tog dock hr Fr. Kinmanson priset
för sin Saint-Bris, och man beklagade att icke denna ädla figur
och röst gaf Marcel, der hr Belletti vid premiéren lär gjort ytterst
dåligt intryck genom »buffaspel» (!) och »skröplig sång». Skarpa
recensioner vankades, hvarför tidens Bellettianer arrangerade om
en lagerkrans’ inkastande, omtaladt dagen derpå af tidningarne i
de giftigaste ordalag. Till hösten, då operan gafs två gånger i
december för klena hus, hade hr Belletti modifierat sin
klandervärda Marcel, men »kom ej ut med de låga tonerna, hvilka
måste sjungas af hr Fr Kinmanson (?!) »Körerna voro då som
ou klena och i »Rataplan», hugenottsången, tillråddes direktionen
att låta de katholska riddarne Sundberg, Strandberg, Almlöf o. s. v.
sjunga med — dock bakom scenen. Femte akten gafs då i sin
helhet, hvarvid hr Dahlquist innehade konungens af Navarra
stamma rol. Bravurarian i denna akt »gick ej» för hr Gttnther.
Trion beundrades med skäl som sublim af Beskow, numera
utesluter man den. Så går tiden framåt
Populär blef ej operan på hela 40:talet, ej ens med Jenny
Lind som Valentine. Dess äldre broder Robert hörde däremot
till publikens »första favoritstycken» (jemte Lucie), och trodde
en tidning det bero på »diablerierna» i den förstnämnda och på
>känslan» och Jenny Lind i Lucie. Trots alla omkostnader fick
»Hugenotterna» snart nog nedläggas, en vredgad tidning spådde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
