Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ypperlig som älskare, brodor ooh hjelte och bjeltetenor. Hr
Lundmark sjöng väl tjusande gamla visor ooh fick därför lika
mycket bifall som damernas kände favorit i damernas nyaste
hyllningsdikt i 6 åttondelar af den artige prof. Hallström. Bä—
a—ä— sjöng favoriten, s& det kunnat väcka döda, »bä—ä—ä
—Ila Sorrentina». Nästa gång är det bäst att gå rakt på
saken: Bella Stockholmina!
Matinéen var lyckad, folk stod på hvarann, trots slutet ej
var godt: duon ur Den Stumma i kör gjorde ingen effekt.
Publiken ansåg den som utgångsmarsch. För resten: Längt hellre
g& än trängas uti skockar!
Ingen trängsel herskade deremot denna dags afton i k.
operan, symfonikonsert trots matinéen. Början var litet si och så:
en dansk ouverture, nonchalant framhasplad af k. bofkapellet, som
gaf katten den olycklige unge komponisten-dirigentens nervösa
intentioner. Arbetet var dock ej allfbr förkastligt: dess koralartade
början var ej oäfven, allegromotiven rätt flytande och eleganta,
viol-figurationerna vid slutet likaså. Men det hela var för
monotont, utan stegringar, med allt för enahanda orkesterbrak.
Utförandet hjelpte som sagdt icke upp kompositionen det minsta
grand. Föga framgång.
Hr Henneberg framförde därefter sjelf en »pianokonsert med
orkester». De gamla formerna för en »konsert», sådan som t ex.
Beethoven fixerat dem, hade komp. alldeles öfvergifvit. Statyn
stod i orkestern, piedestalen på pianot. Dettas parti var alltför
diskret, särdeles hr H. hade dåligt piano och ej tillräcklig kraft,
orkestern uppslukade ibland totalt sin aktade andre chefs vackra
pianospel unicr hr Nordquists direktion. Ibland artade det sig
till inbördes krig mellan hr Henneberg och hans gamla piano å
ena sidan, hr Nordquists och hans unga (alltför unga) orkeater
i den andra. Det hela gaf intryck af en repetition.
Orkestrerin-gen föreföll, moderat anlagd, men opraktisk för solisten; dennes
parti var väl mycket fullt af interjektioner, slingringar och
krumelurer. Adagiot var »sött» med tongångar å la Raff, rondot
pikant och lustigt, alltsammans led af longörer och torde vinna
på koncentrering och — ordentligare framförande af orkestern.
Hr H:s pianospel deremot kan ej klandras, om ock svårigheterna
voro alltför hårdnackade. Bifall.
Den vackra mellanakten ur Mästersångarne spelades två
Stager med rättvist bifall. Därefter kronan bland symfonier,
Beetbovens gudomliga Eroica. Om allegrots tempo kan
disputeras med goda skäl å begge sidor; att det bör gå mer korrekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
