Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Eskilander Thomasson, justitieombudsman—justitieråd, af f. d. domare - II. Herr Thomassons åklagareskicklighet ytterligare belyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Johan Jansson och pigan Hedvig Sofia Johansson–-
oaktadt L. J. J., hvilken vore född den 4 december 1864,
förstnämnda dag ännu icke uppn&tt 21 års ålder och ioke heller
erhållit vederbörligt tillstånd att utan hinder af samma
omständighet ingå äktenskap, än äfven att han, sedan han uppmärksamgjorts
på den olaga vigseln, i församlingens vigselbok såsom Lars
Johan Janssons födelsedag antecknat den 4 februari 1864, hvilken
felaktiga uppgift jemväl sedermera influtit i de från berörda
vigselbok hemtade, af Ekvall till statistiska centralbyrån insända
statistiska uppgifterna; alltså och då Ekvall, mot sitt bestridande,
icke kunde svårare anses än att hafva ouppsåtligen, af
obetäifk-samhet, uti ifrågavarande hänseenden sig förbrutit; pröfvade
häradsrätten rättvist, jemlikt 25 kap. 17 och 21 §§ strafflagen,
döma Ekvall att böta för den olaga vigseln ett hundra kronor
och för den felaktiga anteckningen i vigselboken två hundra
kronor eller tillhopa trehundra kronor.
Detta häradsrättens utslag — afslutar hr Th. sin
framställning — mot hvilket }ag ansett mig icke böra anföra besvär, har
icke heller af Ekvall öfverklagats.
Men vi anse, att herr Th. bort anföra besvär. Det kunde
först och främst hafva satt9 i fråga, huruvida den tilltalade icke
redan på hvad som i målet sålunda var kändt måste anses
förvunnen till uppsåtligt brott. Det kan för det andra med ännu
obestridligare skäl anmärkas, att alla lagliga sätt till sanningens
uppdagande icke i målet blifvit pröfvade.
Äfven der det strängt legala bevissystem herskar som hos
oss, finnes det alltid moment i en förbrytelse, som undandraga
sig den pröfning ett sådant system fordrar. Lagen kan kräfva
egen bekännelse eller två vitnen på att A. har dödat B., men
den kan icke göra det beträffande A:s uppsåt att döda B.
Domaren är utan tvifvel förpligtad att förfara med den yttersta
omsorg i de antaganden, han nödgas göra om uppsåtets beskaffenhet.
Men han har icke rätt att sätta sig öfver de enklaste
psykologiska regler och vitnesbördet af en sådan sannolikhet, som i alla
lifvets förhållanden eljes anses praktiskt likbetydande med
visshet. Om A. har dödat B. genom att skjuta honom ett skott
i hufvudet och om A. bekänner eller det är ådagaladt, att han
tog noggrant sigte just på hufvudet, lärer hans bestridande af sitt
uppsåt att döda icke kunna tagas för godt. Det är visserligen
sant, att menniskor kunna blifva skjutna i hufvudet utan att dö
deraf. Men ett sådant fall är, som hvar man vet, så pass
sällsynt, att det icke praktiskt taget låter t^nka sig, att A. ipe4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
