Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen inte for sig. Jag är trött och sömnig; jag sof
mycket litet förliden natt.»
»Jag skall nog fä honom att stanna», hviskade herr
Vi-dor till mig. »Den gamle herrn har en liten historia, som ban
är mycket förtjust i, som vi visserligen ha hört hundratals
gån-ger, men som han mycket gerna berättar. Jag skall påminna
om den och ni skall fä se, att han strax skall glömma, att
han inte sof förra natten.»
»Jag har en anhållan att framställa till er, käre herr
pastor. Vill ni inte vara af den godheten, att för våra kära
gäster berätta er historia »Natt och morgon»? Om ni na
af-lägsnar er, gå de miste om nöjet att höra den.»
»Vi be också lifligt derom», utropade jag och herr v.
Zsoltai, som tydligen var en nyförvärfvad vän i huset.
Värden hade rätt: herr pastorn var inte längre trott
Hans kinder färgades och med ungdomlig eld efterkom han
uppmaningen.
»Jag måste emellertid framför allt förklara beträffande
titeln, att den inte kommer från mig, utan...»
»Hvilken blygsamhet och rättskänsla!» utropade
skrattande den vackra värdinnan. Låt nu bara det lugnt vara,
herr pastor. Vi skola icke kränka er blygsamhet och
uppriktigt erkänna, att hälften af titeln kommer från mig och den
andra hälften från min man.
»Jag är blott det förbindande ’och’», sade den gamle
herrn, med ett hemlighetsfullt leende.
Det blef tyst. Pastorn bad om tillåtelse att tända sin
pipa; sedan detta var gjordt, tömde han ett glas Tokayer i ett
drag och böljade sin berättelse.
* *
♦
Natten var kolmörk och himlen var betäckt af tjocka,
ogenomträngliga moln. Naturen var som utdöd, endast den
kalla höstvinden tjöt och klagade, som om den ville berätta
oss hemska sägner. Det var en sådan natt, då hvar och en
som sitter vid sin sköna brasa under hemmets tak med en
känsla af halft medlidande halfb behag utbrister: stackars de,
som skola vara ute i sådant väder!
Det är nu tio år sedan, jag var på natten på väg frän
Pest till Miskolcz.
Jag hade mycket brådtom och måste resa med postvagn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
