Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om jag för be. När jag nu till hvad pris som helst
skall bli bekant med er, så ber jag er göra presentationen sft
kort som möjligt»
»Huru, min nådiga, blir ni uttråkad af hvad jag säger?»
»Nej, det är inte tråkigt, men öfverflödigt.»
»Ja, det kan inte hjelpas, jag får lof att tala till slut.
Skälet skall jag tillåta mig att sedan meddela er... Således:
min figur är vacker. Jag är ingenting mindre än fåfäng, men
det måste till och med mina ovänner medgifva. Jag rider
som den präktigaste husar, faktar som en fransk markis från
Ludvig XIV:s århundrade och träffar med min kula fogeln i
fiygten. Ni skrattar? Ni gör mig orätt! Vid tillfälle skall
jag forsöka öfvertyga er om sanningen af hvad jag säger.
Mitt uppförande är, som ni sjelf ser, min nådiga, mera
otvunget än...»
»Ån hänsynsfullt!»
»Det är som man tar det! Jag är en öppen, ärlig
men-niska, det är säkert. Hvad nu mitt utseende angår...»
»Nå, hvarfor stannar ni? Det är ju det intressantaste!»
»Tackar så mycket. Hvad nu mitt utseende beträffar,
så måste jag tillstå, om jag skall vara ärlig, att ansigtet har
jag minst skäl att vara stolt öfver.»
»Hvilken ejelffornekelse!»
»Jag är uppriktig, och jag vill för öfrigt dermed blott
ha sagt, att jag inte kan göra anspråk på benämningen ’en
manlig skönhet’. Ful eller frånstötande är jag för öfrigt inte.
Men döm sjelf, min nådiga!»
»En egendomlig begäran, när det är så mörkt, att jag
absolut inte kan se någonting.»
»Ah, det är intet hinder. Jag skall lemna er en
fullkomligt opartisk beskrifning öfver mitt ansigte.»
»Opartisk? Det blir nog inte så lätt!»
»Det är möjligt, men jag är nu en gång ett undantag.
Nåh: mina ögon äro svarta och strålande. Håret är
emellertid kastanjebrunt, fastän jag skulle tyckt bra mycket bättre
om, ifall det varit svart»
»Ni är lustig! Hvad är det för ett infall!»
»Det är inte för min skull, som jag skulle tyckt bättre
om det utan för q vinnornas skull. O, jag gör allt blott för
qviunornas skull l Ty ser ni, qvinnorua tycka mer om svarta
lockar än om någonting annat!»
»Ah, det fins undantag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
