Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Operabesök i Stockholm, af Ch. Kjerulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på roler och af »stjerasystemet» *, oförtrutet arbete,
framförande af så många unga krafter som möjligt i verkliga
uppgifter och med bibehållande af de basta — allt detta påträffar
man i Stockholm soperans nuvarande ledning. Särskildt då
man har reda på de inre delarne i maskineriet vid Nordqvists
opera, har man ett synnerligt * nöje af att se honom — och
jemväl hans afbild hr Henneberg — på anförareplatsen i
orkestern under en föreställning.
Nordqvist, med det viljestarka, men milda, af öfverspändt
arbete präglade ansigtet, tager plats framfor sin lilla
anförare-pulpet i kapellet. Han sätter sig ned, hvilket enligt regeln
knapt är forordansvärdt för en dirigent**, men det passar bra
i hop med det öfverväldigande lugn, som hvilar öfver
Nord-qvists hela sätt att anföra. Han lyfter upp taktpinnen litet
och låter den lugnt begynna sin gång. Orkestern har fallit
in precist» nästan utan att man har märkt det. Intet
allarm-slag på notställaren eller lampskärmen, ingen väntan på att
herrarne skola vara fardiga. När Nordqvist är på platsen och
lyfter sin takUtaf, så skall det vara tillräckligt och det är det
också. Introduktionen är öfver. Nordqvist förändrar icke
ställningen, men trycker med venstra handen på en elektrisk knapp.
Ridån går upp. Där sjunges och spelas med utmärkta
nyanser, med skarpa tempoförändringar ... men hela tiden sitter
Nordqvist ganska lugn, nästan orörlig på sin stol. Under det
högra handen gifver taktpinnen dessa oändligt små, men
otroligt säkra rörelser, vänder han med den venstra handen bladen
framåt i partituret.
Men inträffar det ett eller annat, råkar någon i orkestern
eller på scenen att mankera en insats eller begynner kören att
* Innan Nordqvist öfvertog operan innehade Ödmann nästan samma
»stjerneposition» vid Stockholmsscenen som han sedan fick i Kjöbenhavn.
Kritiken har också måst erkänna att den Ödmannska >Stjern>-dyrkan
mäktigt bidrog till Willmanska o pera-sejourens dekadens och >död».
Nu, d& Ödmann åter har vändt tillbaka till Stockholm, vips passade
Nordqvist på, att den astronomiska kulten icke pä nytt måtte inforas.
Och deri gör han rätt. Not af Ch. Kjerulf.
** Vi äro i detta fall af en motsatt mening. En dirigent bör vara
så litet som möjligt synlig för publiken. Wagner, den store
orkesterkännaren, har gått ännu längre. Han gömmer både kapell och anförare
för salongens blickar. Hans idé med osynlig orkester k la Bayreuth
böijar att tillämpas litet hvarstädes. Hvarken i Dresden eller Berlin får
man se stående kapellmästare. Anförarepiruetter k la Lumbye, Balduin
Dahl oeh A. Hallén äro också på nämda ställen alldeles bortlagda.
Not af Dag. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
