Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orimligheterna och bland anDat klargöra for den fräjdade
gisten det lämpliga i att åtminstone inte såsom nu vårdslösa
sjelfva lexan och uttalet, detta senare så mycket mer som han
dervidlag alltid är i stort behof af öfverseende. Hans spel
Bom Otello, Garrick och Rochester må denna gång vittna om
honom som skådespelare; de båda senare rollerna må ock
vittna om den konstnärliga ambitionen i afseende på
repertoar-valet. Förmodligen ville han ställa sig på teaterentreprenörens
smaknivå, och Jane Eyre var ungefär lika god som Ringaren
i Notre Dame och En fattig ung man etc.
Hans Otello reducerade sig i år snart sagdt till hemskt
grimaserande, låtande och skrikande samt gångande af och an ;
det imponerande och skakande slog öfver till raka motsatsen;
den konstnärliga beherskningen och detalj utarbetningen hade
försvunnit, och de funnos lika litet i Garrick och Rochester.
Figuren och utseendet, nästan platt ingenting annat. Hvad
Garrick beträffar, gjordes dryckesscenen groft, då var hr
Svedbergs spel som berusad vida mer präglad af konstnärlighet.
Otello gafs for öfrigt miserabelt; det enda af något
intresse vid denna repris var fru Geijerstams debut som Desde*
mona. Debut torde vara rättaste beteckning på detta något för
pretentiöst förebådade gästspel, och den utföll öfverraskande väl i
betraktande af den obetydliga dramatiska rutin hon kunde ha
forvärfvat i elevskolan och under en tämligen kortvarig
anställning med få uppgifter vid operan. I hvad mån det goda
resultatet är att tillskrifva den goda handledningen af hr
Hillberg eller graden af begåfning, är naturligtvis änDu
omöjligt att säga. I hennes spel och tal var känsla och förstånd
oeh uttrycksfullhet i mimiken, men hennes naturell torde gjort
att Desdemona blef transponerad öfver till en annan sfer än
den rätta. Det blef något af en snäll borgarflicka, som —
ibland med något af en kälen kattunge — var sin man varmt
tillgifven. Af patricierns dotter med nobless och värdighet i
hållning återfans ej mycket och likaledes ej synnnerligen af
den skära kyskhets poesi, som torde böra omstråla Desdemona.
Det föreföll deljämte, som om organen med ett visst tvång
måste hållas tillbaka inom det område, der uttrycket för det
mjukt kvinliga och känsliga brukar vara att söka. Med
minnet af en liten roll i »Det var en gång» tyckes derför
hegåfningen ha lättast att finna sig till rätta bland och mest
peka på uppgifter på ett mera borgerligt, ett mera friskt
burleskt område. Hr Ranft har i allmänhet på de båda sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
