Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- En framtidssiare, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa arbeten måste ega denna form och icke kunde ha någon
annan, då man betänker, på hvilket sätt de komponerats.
Nietzsche har skrifvit hela sin senare produktion på stående fot, i
fria luflten; under vandringar i Schweiz’ bergsnejder eller hvilande
i förmiddagssol midt i ett italienskt landskap har han fästat i
ord, på lösa blad och i sin fickbok, hela det brokiga vimmel af
tankar, infall, syner, apercuer, som under ett sådant nobelt
dolce-far-niente-lif kunde draga fram genom hans själ. Derför har han
aldrig mäktat sammantränga sin epokgörande verldsåskådning i
ett afslutadt och afrundadt system; men derför och till gengäld
har också minsta lilla sats af hans hand en oförliknelig frisk
aroma, en friluftsstämning af morgonsol och ung grönska.
III.
Nietzsche börjar sin literära gerning med en kritik öfver
David Strauss (»David Strauss, der Bekenner und der
Schriftsteller»). Boken är en enda tuktan. Nietzsche går så omildt
fram, att när han slutat sitt verk, fins ej kvar sten på sten af
hela den Straussiska byggnaden, medan det Straussiska idealet
hänger trasigt som en fågelskrämma. Strauss är en dålig stilist
och en dålig forskare, hvarken en banbrytande ande eller en
klassisk skriftställare, — sådant är resultatet af denna monografiska
pamflett.
Hvad var och betecknade Strauss för Nietzsche? Hvarför
blef just han det offerdjur, som den unge höfdingen utan här
slagtade åt vreda gudar?
Han var bildningsfilistern, — en term, till hvilken
Nietzsche redan i denna sin första bok med stolthet gör anspråk på
faderskapet. Bildningsfilistern är den andliga dagakarlen, plebejen
i det intellektuella samhället, trälens ömkliga pendant. Han
menar, att den högsta visheten redan en gång för alla är funnen
af nationens afdöde stormän. Han dyrkar desse såsom dem hvilka
funnit sanningen, icke såsom dem hvilka sökt henne. De äro
hans himmelrike liksom aset är maskens himmelrike, allt hvad
deröfver är, det är af ondo. Med krökt rygg trälar han i sitt
anletes svett. Han har en oförsonlig fiende framför alla: den
fria intelligensen, den store ensamme, som vandrar afsides från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0396.html
