Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket skön, men iute på l&ogt när så intressant som ett
himlahvalf, bvars glans här och der höljes af ett förbiilande
lätt moln.*
»Ni tycks helt och hållet. . .»
»Ja, jag ar alldeles förtrollad af ert väsen, o, jag älskar
kvinnonycker, hur bizarra de än åro. Eu sista, en verkligt
sista fråga: Hvad är er mening om kärlek?»
»Jag har i det fallet ingen bestämd mening, ty jag
känner denna känsla blott genom hörsagor och ur böcker.
Visserligen har jag längtat derefter, men den har aldrig fallit på
min lott. Min man . . .»
»Er man? ...»
»Ja, min man, som jag tyvärr genom döden förlorade for
ett och ett halft år sedan.»
»Han är dödl Jag tackar dig nyckfulla öde! Han har
gjort väl deri, det var mycket klokt af honom att dö!»
»Huru, min herre, ni fröjdar er åt min olycka?»
»Af pur egoism. Ni måste nämligen veta, miu nådiga,
att jag älskar och tillber er ...!»
»Men, min herre, det går for långt! Jag måste be er inte
skämta med så allvarliga saker.»
»O, ärade fru, jag skämtar ingalunda; det är mitt
djupaste allvar. Visa mig den gunsten att höra mig till slut och
ni skall snart bli öfvertygad om sanningen af mina ord. Den
känsla som folk kallar kärlek känner jag lika litet som ni.
Blott en gång, for ett ögonblick, for en stråle af glödande
kårlek genom min själ, men blott for att jaga bort min
dittills varande ro och i dess ställe utså bekymmer. Men låtom
oss lemna detta . . .»
»För ingen del! Berätta mig i stället utförligt denna
hän-delse; den intresserar mig.»
»Er befallning åtlyder jag naturligtvis, ehuru jag inte
förmår att bli herre öfver min sinnesrörelse, när jag bara
tänker derpå. Det är just två år sedan jag var i Pest.»
»Två år sedan, säger ni? Underbart.»
»Precis två år sedan; nu minnes jag det mycket noga.
Jag var på operan vid uppförandet af ’Lucia af Lammermoor’.
Teatern var till trängsel full, men mängden bekymrade mig
icke, ty hela min uppmärksamhet, mina tankar, mina blickar
voro fangslade på en enda punkt. Midt emot mig i en första
fondloge hade jag varseblifvit en underbart skön qvinna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
