Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har ingenting att betänka. Ni viger oss, kusken
skall tjenstgöra som vittne och om några minuter skola vi som
ett lyckligt par af fullaste hjerta välsigna presten, som invigt
vårt äkta förbund.»
»Men, min herre, jag får dock be .. .!»
»Inga men! Vill ni eller vill ni icke? Jag skjuter.*
»Här är ingen räddning möjlig», mumlade jag, jag måste
8ammanviga det öfverspända paret; denna vildhjerna såg
all-deles ut, som han kunde utfora sin hotelse. »För öfrigt skall
jag» — dermed tröstade jag mig — »i morgon i Miskolcz
anmäla förhållandet och låta annullera den olagliga akten.»
»Beslut er genast, annars skjuter jag!» skrek den
fruktansvärde brudgummen.
»Kan jag icke afstyra ert märkvärdiga beslut, så må
det då ske i Guds namn!»
»Ni är således villig?»
»Jag kan ju inte annat? Ni hotar mig ju med pistolen?»
»Kusk, håll inne:» röt den varmblodige ynglingen.
»Hvad har händt?» frågade kusken och lutade sig tillbaka.
»Ingenting ~ du ska’ bara hålla.»
Denne åtlydde.
»Kära lilla», bad brudgummen, »vill du inte nu ha
vänligheten stiga ur vagnen; vi kunna beqvämast fullgöra
ceremonien ute på fria marken.»
»Som du önskar, min älskling.»
De stego ur vagnen och kusken lemnade kuskbocken.
Jag frågade dem ännu en gång, om det var deras
orubbliga vilja att binda sig for hela lifvet?
Båda svarade med ett högt och kraftfullt »ja!»
»Nå, då återstår mig blott», sade jag, »att iorena edra
händer och viga ert förbund med min presterliga välsignelse.
Måtte ni blifva lyckliga och aldrig ångra detta (jfverilade steg.’
»Aro vi färdiga?» frågade den unge äkta mannen.
»Det är ingenting att tillägga», svarade jag, tusen gånger
förbannande mitt beslut att företaga en resa nattetid.
Om det behagar dig, kära hustru, kunna vi ånyo stiga
upp i vagnen.»
Vi satte oss åter, kusken hoppade upp på bocken och
postvagnen satte sig i rörelse, som om ingenting händt.
Den äkta mannen underhöll sig kärleksfullt och i
hvi-skande ton med sin maka och jag måste till min fasa då och
då höra ljudet af kyssar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
