Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Moderna jordförhållanden, af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akatter, fastighetsskatter och grundskatter — hvilka alla nu
p& ett fruktansvärdt satt betunga äkerbruk och kultur samt
inkräkta på det allmänna välståndet. »De stora
jordegendom-arae» (och dit räknar Toubeau egentligen alla, som ej kunna
af egaren och ett antal biträden personligen odlas), »hvilka nu
ligga oproduktiva, äro fritagna från skatt under förevändning
att de icke hafva något värde; och de förblifva oproduktiva,
emedan de icke betala någon skatt» — ty det nuvarande
be-skattningssattet värkar som en premie på oproduktivitet och
försumlighet och som böter på produktiv företagsamhet, då det
ju borde vara alldeles tvärt om Och botemedlet mot detta
onda ligger just i den metriska beskattning, som gör det
ruinerande för stora jordegare att låta sin jord ligga i trade eller
vanskött, men som däremot kännes minst för den, hvilken af
en gifven liten areal förstår draga ymniga skördar, utan att
låta jordyta eller tid på något sätt förfaras. »Ju mer den
metriska beskattningen stegras, dess mer skall jordens gifvande
förmåga utvecklas.» »Den franska befolkningens numeriska
tillbakagång tillskrifves subsistensmedlens otillräcklighet; men
Bobsistensmedlen äro blott otillräckliga, emedan de stora
jord-egarne äro frikallade från att produoera dem, tack vare de
oproduktiva egendomarnas fritagande från 9katt.» »Under ett
metriskt bcskattningssystem skall jordbruksafkastningen
utveckla sig direkt proportionelt mot odlingarnes antal och indirekt
proportionelt mot deras omfång.» — Till stöd för dessa idéer
framdrar Toubeau talrika sakförhållanden, hvilka äro lika
öfver-tjgande som slående och omotsägliga — vid hvilka utrymmet
dock ty värr ej här tilistädjer mig dröja.
Ej det sämsta stödet för Toubeaus ståndpunkt är en liten,
förträfflig bok »La cité chinoise» af Eug. Simon. Simon
hade i många år varit fransk konsul i Kina samt i
värklig-heten studerat det kinesiska jordbruket och samhället i öfrigt.
Han upptäckte, att den metriska beskattningen är Kinas enda
skatt, och han besk ref dess värkan på den kinesiska odlingen,
beskref till hvilken ofantlig intensitet och beundransvärd
fullandning kinesen bragt sitt jordbruk och skildrade hur stora,
icke direkt af egaren och hans familj bearbetade odlingar äro
i det närmaste okända i Kina — hvarest en stor familj med
fyra generationer lefver i verkligt välstånd (äfven enligt
europeiska begrepp!) på två hektar. Alt utan att han kände
Toubeaus verk. Nu är Simon emellertid tillsammans med F.
Maurice (författaren till den ofvan af mig citerade boken) en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
