Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Strindbergs »ändrade signaler», af V. —tt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där hade vi flgeln! Fjäderftet gick at öfver landet och
slippte ut sin visdom öfverallt, och de tidningar som inte hade
del i det slaktade det ändå för den goda sakens skull, och allt
landets invånare — och invånarinnor! — slukade det begärligt
oeh slickade sig sedan om mun och snart hörde man öfverallt:
>Nå, hvad säger du om Strindbergs ’ändrade signaler’ ? Det var
då för roligt att kar’n böljar bli hygglig en gång!» — och så
vidare.
Så gick »Mäster Olof», och det blef grand succés, och
Strindberg blef firad, och det var sjangtilt folk med, och det var
herrar — och damer, och det var direktör Fredriksson och
direktör Wall, det var professor Nordenskiöld och professor
Ko-valewski, och det var fru Steyern och det var fröken Key. Nu
blef det lif i lägret. Folk som aldrig hade hört talas om
Strindberg förr annat än som en riktig bu*e, som hyggligt folk inte
kunde nämna ens, upptäckte nu med ens, att det var ett snille
af första rang; tidningarna ritade af honom och skrefvo
»sympatiska» biografier, och folk som förr hade gått öfver på
motsatta trottoaren, började nu tala om »min vän Strindberg». Och
åter hörde man i korus »Så roligt att Strindberg böijar bli
hygglig’ nu!»
Ty man kunde ju omöjligt tänka sig, att teatern skulle våga
spela honom och direktörerna fira honom, om det inte hade
försiggått någon genomgripande förändring med människan, och då
nu »tidningarna hade sagt det» till på köpet, så var det ju
alldeles säkert.
Några dagar efteråt utkom det visserligen en bok, som gjorde
recensenterna tankfulla igen, och så uppfördes det ett par små
dramer, som inte voro riktigt i den gamla goda stilen, och nu
böljade somliga dra öronen åt sig igen; men boken läste inte
den stora allmänheten — det går bättre att njuta lite tunn soppa
på en dylik i en recension! — och pjäserna begrepo de flesta
inte meningen med. Och det var ju klart för rästen, att kar’n
skulle vara lite nyckfull fortfarande, men att han hade ändrat
sig betydligt, det var då säkert det!
Hvad hade då händt? Hade då Strindberg värkligen
afsvu-rit de gamla idealen, hade han värkligen lofvat att bli from och
ea&ll, eller var det något i hans sista författareskap som tydde
på att detta skulle gå andra vägar hädanefter? — Nej, intet af
*Ut detta, fitt par landsortskorrespondenter hade gifvit några
fina antydningar om »ändrade signaler» hos Strindberg,
teater-styrelsen hade efter 18 års funderande uppfört hans skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
