Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Jordfrågan i Ryssland, af Wladimir Muranow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ziemstwo’s» (landtdagens) statistiker, visar, att knappast
hälften af bönderna, oeh pä många orter ännn fórre, hafva ett par
hästar — de öfrige fä reda sig med en häst, ja ofta utan någon
tlls. I allmänhet är 1/4 ooh t. o. m. 1/3 af bönderna utan
List, och i gavernementet Moscau har t. o. m, hvar annan bonde
ingen häst. Landtbrokets förfall visar sig genom brist på
arbetskraft och gödsel; ringa skörd och hungersnöd — företeelser,
med hvilka den ryska allmogen är förtrogen.
Bondereformens mål har sålunda uppnåtts. Oenom
böndernas befrielse skapades en hel klass till hälften sjelfständigt folk,
som genom sina jordlappar äro fästa vid hemorten, men som på
samma gång icke erhållit så mycket, att de ens närmelsevis kunna
intaga någon likställighet med de omkringboende större
gods-egarne. Det oundvikliga deficitet i bondens budget har haft till
följd, att han kommit i åtskilligt beroende af godsegaren.
Om man ordnar de olika slagen af bondens ekonomiska
förhållanden till godsherren efter den grad af beroende den förre
intar till den senare, så måste man främst ställa jordarrendet,
hvilket i sin ordning är af tre slag, nemligen arrende med
delning af produkterna mellan kontrahenterna, arrende som af
ar-rendatorn betalas med arbete och arrende som af arren datorn
betalas med pengar. I första fallet gifver bonden jordegaren mer
än hälften, ofla 2/8 af hela skörden. I andra fallet förpligtar
han sig, att för hvaije arrenderad hektar bruka mer än 1
stundom 2 (>1—2) hektar för jordegarens räkning ooh dertill berga
och bortforsla säden. Slutligen förekommen äfven ofta att arren*
datorn betalar sitt arrende med pengar. Vanligen betingar en
»diesiatina» (= 11/9 hectar) af »svarta jorden» ett arrende af
15—25 ooh för industríela odlingar ända till 50 rubel pr
sommar. Om man betänker, att för jordens brukande och sädens
Bkördande och bortforslande på samma gång betalas 6—9 rubel,
och att värdet på en diesiatina är 150—200 rubel, så finner man,
att det oerhördt höga arrendet (10—12 % af kapitalet pr år),
som stegras på grund af böndernas nöd, nöjaktigt förklarar,
hvar-för denna form af arrende sällan användes af de massor af bön-*
der, som ej hafva medel att betala arrendet i förskott. Likaså
är arrendet med delning af produkterna eller med betalning
medelst arbete möjligt endast för dem, som äro lyckliga nog att ega
ett tillräckligt antal arbetsdjur. Den bonde, som endast har en
httst, har fullt upp att göra med att bruka sin egen jordlapp.
Den stora procent af fattigt folk, som omedelbart blifvit
utarmad genom jordarrende, tjenar fortfarande indirekt att höja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
