Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Naturalism och romantik, af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har gifvit literaturens former en förr okänd klarhet och ett
fastare sammanhang — gifvit det diktade största möjliga likhet
med verklighet i yttre mening, men den har icke förmått att
ingjata något innerligare lif, utan snarare hotat att verka
för-kväfvande. Här som öfverallt gäller den gamla satsen att bok*
Btafven dödar, men anden gör lefvande.
För att förskaffa sig en liflig öfvertygelse om detta, behöfver
man blott lägga framför sig en af dessa fattiga böcker, i vårt
land ingalunda sällsynta, i hvilka författarne eller författarinnorna
tagit naturalismens teori på god tro och samvetsgrannt satt sig
ned att fotografera hvad de sett, intetsägande hvardagslif,
betydelselösa menniskor, tarfligt prat och intresselösa interiörer, utan
att någonsin ha mod att bryta Qettrarne med ett drag af humor,
skildringen af en egendomlig natur eller egendomliga
förhållanden eller för öfrigt af ett enda försök till originel skapelse.
Antingen ega de ingen fantasi och ingen konstnärlig
beslutsamhet eller också undertrycka de dem med våld i sin fanatiska
tro på den döda teorien. 1 hvilket fall som helst är ett dylikt
verk efter allt hvad jag kan finna af föga större literärt värde
än en beskrifning på en rätt i en kokbok eller en korrekt
skrifven tidningsnotis om en hvardaglig händelse. Het var och
är och blir ständigt den skapande fantasien och den djerfva
viljan som bilda konstnären, han må för öfrigt vara beväpnad
med naturalistens anteckningsbok eller romantikerns magiska
understaf.
Jag har ofvan användt termerna romantiker och romantik,
men jag vill lika litet inrangera de bästa bland dem, som af
literaturhistorien gjorts till ett med romantiken, i någon slags
skola, som jag vill göra det med dem som fått namn af
naturalister, Zola, Ibsen, Strindberg etc. Jag har endast användt
dessa termer för motsatsens skull, väl vetande att
klassifikatio-ner äro vilseledande, när de icke ske efter ett »naturligt system >,
och ett sådant har mig veterligen ännu icke blifvit uppfunnet
för författareslägtet. De verklige diktame äro hvarken klassiker
eller romantiker eller naturalister eller ock äro de alltsamman
tillhopataget och mer dertill.
Den käcke Verner v. Heidenstam har, tror jag, utvecklat
åsigter i samma stil som de här framlagda i sin broschyr
»renässans» och min artikel kunde derför måhända betraktas
som onödig. Likväl torde det icke vara ur vägen att såsom
jag har gjort genom jämförelser närmare ingå på den fråga
han väckt till lif. I hvilket fall som helst blef jag vid läsnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
