Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Framtidssiare eller icke? En gensaga af Gustaf R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man frånser Nietzsches diktareegenskaper och främst
den våldsamma energi, med hvilken han förer fram sina
meningar, och nyktert — om man får använda ett för Nietzsche
så förhatligt ord! — söker draga fram hvad som är
kvintessensen i dessa himlastormande haranger, skulle väl svaret
blifva: han underkänner det sedlighetsideal, som vår kultur
uppstält. Det är trälarnes moral som beherskar världen och
eftersom denna trälmoral på alla områden blifvit den erkända
— om också icke alltid den tillämpade — är hela den moderna
uppfattningen, på literaturens område ej mindre än på
stats-lifvets, på konstens område ej mindre än på ekonomiens, ett
stort historiskt misstag, Den europeiska kulturutvecklingen är
förfelad. Men Nietzsche är ingen Rousseau — han syftar vida
djupare än denne. För Rousseau var kulturutvecklingen
förfelad därför, att de högsta idealen aldrig kunna under denna
förverkligas; genom en återgång till naturen skulle dessa ideal
blifva verklighet Enligt Nietzsfche är det hos själfva dessa
ideal, som felet ligger, det är de, som äro det största onda.
Icke motsättningen mellan lif och lära är det onda utan tvärtom
den alltför stora öfverensstämmelsen mellan dem! Det är ett
vanskapadt ideal, som beherskar mänskligheten, man saknar
nog själfständighet att lefva annorlunda än efter herskande
schablon.
Först och främst bör jag nämna, att jag är fullt ense med
herrar Nietzschebeundrare i erkännandet af, att Nietzsches
kritik öfver bildningsfilistern och bristen på själfständiga
individualiteter i vår tid är träffande. Men däraf följer icke, att hans
kritik af den moderna utvecklingen, hans förakt för den kristna
moralen och välfärdsmoralen, hans hånfulla tirader mot det
»alltförmänskliga» slå till. Och ännu mindre är härmed sagdt,
att denna kritik har en sådan betydelse, att därifrån han
dateras ett nytt utvecklingsskede i mänsklighetens odling.
Själfva den »vetenskapliga» grundval, på hvilken Nietzsche
ställer sina moraliska läror, håller icke streck. Det ligger i
denna lära, vid sidan af de opålitliga etymologiska
utredningarna, en egendomlig öfverskattning af den af Nietzsche så
djupt hatade kristendomen. Tanken är ju i kortaste uttryck
följande: det goda var ursprungligen det, som de mäktige och
duglige hade till norm för sin verksamhet; genom prestkasten,
rekryterad af de svage och elända, gjordes åter hänsynen till
andra, altruismen till det goda; genom kristendomen öfverfördes
denna prcstlära på den bildade världen och sedan dess herskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
