Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Naturvetenskapsmän och skönlitterate. Parallelstudier af H. Szs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
og min egen Rflst, den var jeg naeaten mere bange for end for
altiog Aodet.
(J. P. Jacobsen, Fru Marie Grubbe,
S:die Opl. Kjflb. 82, s. 137].
S tille, da elskede K vin de!
Tyst må vi trade, vi to.
Der sover en Sang ber iode
i Skovens natlige Ro.
(samme förf.; Digte og Udkast.
Kjflb. 86, s. 179).
»—–han, (huldren) var legemliggjflrelsen af skoven-
sombedeos poesi. Den dankle naaleskovs hemmeligbedsfaldbed
og fjeldnaturens dflde ro danner den naturlige baggrund for hen*
des skikkelse.»
(Henrik Jaeger, Huldren, i »Juleroser»,
Kjflb. 87).
»Men jeg véd ikke, hvordan det er deroppe i Fjeldet; det
var, som ingenting tog i Benene. Luften blev saa fio o g let,
som jeg havde drukket kroppen bort i Champagne, den gav som
en hel Rus; jeg kunde gjerne gaat paa Hsenderne, og det kom
ingen ved i den hele, vide Verden, for nu var jeg oppe i Taget!»
(Jonas Lie, Familien paa Gilje.
Kjflb. 83, s. 53 o. 54),
— — »det förefaller mig som hörde jag inte riktigt sam
man med menniskorna här.
Om ni visste, har ensamt jag lefvat denippe i min
fjåU-bygd *, så skulle ni förstå det.»
— — »Ja», sade han sakta. »Lifvet är inte s&dant, som
vi drömma det i vår ensamhet.»
Hon skakade på hufvudet.
»Det är iote lifvet», protesterade hon varmt. —
»Ni flr inte tala illa om lifvet — — lifvet är rikt oob
fullt af skönhet, fast menniskorna förfuska det — för sig själfve
och andra.»
(Axel Lundegård, Röde prinsen.
Sthlm 89, s. 169).
* Kursiveradt af ritator!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
