Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgång utförde bl. a. vid sin turné 1879 med Oscar
Ar-noldson, hvilken sekunderade henne i duetten och foröfrigt sjöng
sina gamla chevaux de bataille: Oluson, Hvita frun, *Hör
trumman går» o. s. v. Nu som förr föredrogs den ljufva
romanzan: Seha opaca, dereta brughiera med mycken innerlighet,
«huru några finare nyanser från crescendo till pianissimo, hvari
Miolan-Carvalho exellerade & Grand Opéra på 70:talet, ej kommo
till sin ratt. Duon sjöng fru Edling särdeles val, hvarför
allegrot gerna kunnat gifvas i sin helhet, hvaremot tredje
finalen ligger för högt för henne, hvadan de vanliga
stryk-ningaroe har voro befogade. Åfven trion lände den utmärkta
flångerskan till stor heder; som sångparti betraktadt har Mathilda
«j på 10, 12 år eller sedan Fredrika Stenhammar, fått ett så
gediget utförande. I dramatiskt hänseende står fru E. i denna
roll precis au niveau med denna sin lärarinna, men å andra
sidan är partiet som man vet så dramatiskt sterilt att det med
forkärlek plär användas af debutanter, som här ogeneradt kunna
egna alla sina tankar åt sången, hvadan alla en mer utpräglad
dramatisk sångerskas ansträngningar blifva föga annat än
tacklösa.
Hr Ödynanns försök i Arnolds roll kröntes med lysande
framgång. Kärleken äger i denna heroiska opera äfven den
en heroisk anstrykning och med de instruktioner hr Ö.
här-utinnan fick mottaga i Köpenhamn, där han utfört partiet 1889,
visade han sig högst läraktig, hvaraf följden blef ett ovanligt
stilriktigt föredrag, kraftigt, sonort och glänsande. Med denna
ypperliga stämma är det att beklaga att Arnolds aria och
«abaletta i akt IV nu som förr uteslutits. Vi äro säkra på
att hr Ödmann skulle utföra denna patriotiskt ädla, storslaget
8krifna del af operan på ett sätt som fullt motiverade
upptagandet däraf. Första duetten, som utfördes förträffligt,
förvånade mindre än hr Ödmanns ovanligt goda recitav kort
där-förut, äfvensom hans deltagande i den odödligt sköna
manster-zetten, utmärkt af mycken aplomb och en viss chevaleresk
värdighet, helt i stil med uppgiften. Det svåra dramatiska
spelet härunder gjordes med mycken natursanning, om än i
detta hänseende mer innerlighet och uttrycksfullhet kan vara
att anbefalla. I sin helhet var prestationen högst se- och
hörvärd.
Hufvudrolerna i operan i det skick, man f. n. ger den
hos oss, bli de bägge Tell, hvilka fortfarande ega lyckade
tolkar i hr Lundqvist och fröken Karlsolm. Den förres inner*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
