- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
722

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - På utkik, musikaliska förpostrekognosceringar, af Lakmé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergtagna), hennes pikanta Rose (»Lakrné») och smidiga Pantalis
(»Mefistofeles»). Pius i »Oberonv erinra vi oss icke att hon
sjungit, ty i den toln var hon rent nt sagdt icke lyckad. »Den
tillhörde icke arten af hennes begåfning» som det heter med
re-censenthartassen, fast det gjorde den nog, men det ville änd& »ikke
blive noget av». Herre Gud, man kan väl inte göra aUling
su-perlativt! Det var sant, fröken Jungstedt har också varit med
om ett dramatiskt Bpektakel å operan. Det var en gäng som
»Det var en gång» gafs på operan i fjol våras med fira
Hennings som Hennes Kunglighet Prinsessan af Illyrien. I femte
aktens första tablå förekom en för öfrigt alldeles förträfflig
iscensatt köksinteriör i Prinsens af Danmark jagtslott. Der kokades
och fejades »värre». De unga fatburstärnorna hade fullt upp med
»schå» för att nu använda en riktigt modern
Stockholmspigäsch-term. Fröken Jungstedt var den skoj friskaste af dem alla. Hon
hade det inte alls »kymigt». Nå ja, sjelf förklarade hon ju att
»blodet kokar i ådrorna på henne» och så q vad hon sina raska
danskupletter med refrängen:

»Var lätt, var lätt på fot, skon jungfru 1»

Ooh det sjöng hon så öfvertygande käckt att det smällde
i knutarne om’et. ,.. . För min del tyckte jag att fröken
Jungstedt firade sina bästa triumfer just inom det ystra skämtets
regioner. Hon har ésprit du corps, den unga damen, hon har
det der Sergelska tusan — ja, ni förstår mig, — som vi tröga
nordbor sällan kunna prestera. Och det tager så bra sitt
uttryck inom den glada genren. Äfven i de allvarliga
operauppgifterna »gjorde hon sig gällande», för att använda en lika
meningslös som utsliten recensentfras, men rösten ville åtminstone
på höjden icke räcka fullt till. Det var någonting doft och
febrilt i sjelf va stämman, likasom om Bångerskan lad in allt hvad
hon hade i sin sång, utan att krafterna dock tycktes fullt räcka till.
I dramatiskt hänseende var denna sångerska alltid erkännansvird.
Hon framstod här som ett af de vackraste resultaten af Signe
Hebbes plastiska instruktionstalang. Nu har Mathilda Jungstedt
sagt vfir opera farväl för att via Göteborg flykta hän mot söder

— mot söder.... S. B. ö. S.

Låtom oss derför icke längre uppehålla oss vid de förmenta
»förlusterna». Hvad operan skaffat sig på kreditsidan är, som
sagdt, ännu för tidigt att afgöra. Åtskilliga nyförvärfvade
förmågor märkas bland personalen, Märta Petrini — Oswalds
Bottero; vidare den unga sopransångerskan fru Heintz, fördel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free