Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från teatern, af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ungt älskande par, som inte får hvarandra för
hårdhjärtade föräldrars snikenhets skull oeh som hällre än att svika
hvarandra går i sjön, hafva vi för — jag vet icke hvilken gång
i ordningen här & nyo framme på tiljorna. Om en person toge
sig för att i Roslagen, där handlingen uppgifves försiggå, anställa
efterforskningar efter ett sådant par, skulle han troligen fä
för-gäfves forska både i nutid och forntid — något sådant har
sannolikt aldrig existerat. De ekonomiska beräkningar, på hvilka
äktenskap grundas, i dem torde där som annorstädes parterna
själfva vara lika drifna som deras föräldrar. »Idealistisk» kärlek
kan naturligtvis förekomma äfven bland dessa människor såsom
ett öfvergående stadium men ungdomen själf är helt säkert
tillräckligt praktisk för att vid giftermål räkna äfven med andra
faktorer.
I det hela taget är emellertid skildringen af förhållandet
mellan de olika generationerna träffande — gamlefar på
undantaget, sonen och framför allt sonhustrun såsom de myndige och
snäle herskarne på gården med sin ständiga förargelse öfver att
fortfarande skola föda gamlingen ooh slutligen dessa9 son, som
tager efter sina föräldrar och inte är rädd att säga ifrån, att han
och väntar på den tid, när han skall vara herre och sätta
sina gamla på undantaget
Första akten är en briljant gjord målning af en
fattigauktion på landet, då socknens understödstagare till den
minst-bjudande försäljas. En liten stänk af sentimentalitet gör knappast
ett störande intryck. Såsom en kulturbild skall denna akt länge
bibehålla sitt värde till och med efter det dramat i öfrigt
blif-vit föråldradt.
Den vigtigaste anmärkning man kan göra mot dramat är icke
att det i vissa fall är konventionellt och verkar osant. Hänsyn
till den stora publiken är ju en vigtig faktor och till och med
de herrar, som gifva sig ut för att skapa det naturalistiska
dramat skatta i detta hänseende åt gammal tradition, stundom i
mycket hög grad. Men hvad som från litterär synpunkt verkar
otillfredställande är, att dessa gamla traditionella motiv ständigt
göras till den drifvande kraften inom dramat, hvarinom för öfrigt
ett delvis så sant skildradt lif rörer sig. Skulle det verkligen
vara nödvändigt att på detta sätt alltid inpressa det nya innehållet
inom de stereotypa formerna? Skulle verkligen de gamla skolreg->
lorna för dramats byggnad vara heligare än reglorna för hvad som
genom dramat får meddelas? Nog erbjuder väl lifvet icke blott
dramatiska situationer utan äfven dramatiska motiv med utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
