Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från teatern, af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser man däremot i dramat mindre p& de speciella
teater-fordringarna, med hvilka /örf. synes röja någon obekantskap, än
på dess värde s&som karaktärsstudie, är intrycket ofantligt mycket
bättre. Den andliga tombeten i det sportfylda godsegarelifvet är
briljant framstäld, junkerdömet fr&n dess mest oförargliga ocb
lättsinniga sida är väl träffadt. En liten smula mera ironi öfver
skildringen skulle dock gjort intrycket lifligare. öfver bundar
och hästar plus biljard och écarté går icke det andliga intresset
hos denna societet, hvars bästa figur är godsegaren-svärfadern.
Denna siste skulle vara en mönstergill teckning, om icke
hans naivitet i penningangelägenheter förefölle något orimlig. I
denna krets faller diplomaten ner som en fullständig främling,
hvars satiriska anmärkning, att baronens hästar väl icke skola bo
som torpare häller, saknar hvaije resonnans, icke ens eger förmåga
att förarga. Efter ett föga diplomatiskt försök att lära ffcstmön
sin uppfattning har han ingenting annat att göra än att försvinna.
Den hjärna, i hvilken han vill inplanta nya idéer och känslor,
är tydligen icke mäktig af sådana. Den pligttrohet, som förmår
fUstmön att vilja gifva sig bort såsom ett slags ersättning för den
penningförlust fästmannen gör på hennes far, förklarar denne sig
mycket i hög grad akta, men offret kan han icke mottaga — en
förklaring, som mera vittnar om vanligt sundt förnuft och
diplomatisk ironi än om den högsinthet författaren tyckes finna däri.
Dramat har samtidigt utkommit i bokform och verkar vid
läsningen bättre än å scenen. Orsaken härtill torde dock till
en stor del ligga i den fullständiga missuppfattning af karaktären,
som fru Bseckström såsom den kvinliga hufvudfiguren gör sig skyldig
till. Hon har af den tarfliga laD dt flickan med ett lif upptaget
af hästar och hinderlöpningar velat göra en stor tragisk företeelse,
sliten mellan olika pligter. I och för sig må denna sista mera
tilltala skådespelerskan och äfven för åskådaren kan den ju vara
intressant nog, men därigenom förryckes hela komedien.
P.i det hela taget var utförandet icke så godt som man är
van vid å dramatiska teatern: det föreföll nästan som om htar,
och en af skådespelarne studerat sin roll på egen hand utan att
man mycket frågat efter den ensemble, hvilken eljest så väl
vårdas å denna scen. Publikens bifall egnades hufvudsakligen
heri-Hillbergs mönstergilla godsegare och fru Brockströms — oafsedt
dess för stora frihet mot författaren — sympatiska flutm#.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
