Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Vi segrade! en berättelse från lifvet i Sibirien, af Grigorij Alexandrowitsch Matschtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag stod där som förtrollad,.utan att kunna vända mina
blickar från de små fotterna.
— Studerar Ni anatomi? hviskade läkaren sarkastiskt
till mig.
Jag rodnade och visste ej hvad jag skulle svara.
Maria Iwanowna sträckte ännu mer ut sina små fotter.
Fiskalen stötte mig i sidan — han fråssade också.
— En vals, mine herrar, en vals!
Vi fattade våra damer och svängde omkring bland
ce-derträdens stammar på den frusna, stenhårda jorden. Jag
böljade glömma hela verlden. Maria Iwanowna stödde sig
mot min skuldra. Hennes andedrägt brände mitt ansigte.
Hennes ögon sprutade eld. De härliga näsborrarne vidgade
sig lätt, munnen var till hälften öppen. Jag tryckte henne
allt närmare och närmare mig... Det var något i hela
hennes väsen, sotn gaf mig mod och djärfhet. Jag hörde, huru
hennes hjärta klappade. Ja, ja, ja . . . Vi ilade redan långt
bort, så att hennes mans röst endast då och då nådde oss.
Men plötsligen . ..
Då tilldrog sig något egendomligt, oväntadt. Musiken
stannade plötsligen; ett oförklarligt larm och tumult
uppstod, och man förnam ropet: »Mine herrar! mine herrar!»
och »skynda!» När vi skyndade tillbaka, sågo vi, att alla
sprungo åt ett håll, allt hvad de förmådde. Hvarthän, hvad
står på?. . . Den tjocke isprawniken pustade, och
sasieda-telen svarade blott: »Skynda, skynda!» Damerna sprungo
och ropade »ack, ack!» under det de höllo upp kapporna.
Fiskalen bemödade sig att springa så, att han ständigt
behöll de i hvita strumpor inhöljda vadorna i sigte. Det var
en fullständig förvirring.
Under det vi sprungo, fingo vi klart för oss, hvad som
stod på. Tre af de för våldsamhet arresterade och den
gamle fanatikern Prow, hade lyckats lösgöra sig och fly i
ett obevakadt ögonblick. Tre försvunno, men den gamle
skulle man ännu en gång kunna gripa. Han kunde icke
hafva hunnit långt. Byn omgafs af små öppna platser,
nästan skoglösa med undantag af några enstaka grupper af
cederträn. På andra sidan om de öppna platserna vidtog
den tjocka skogen, men på ena sidan gränsade den till en
bergsklyfta, hvilken sträckte sig in bland en hel kedja af
klippor och bergklintar, alla, liksom själfva bergsklyftan,
beväxta med buskar och krypväxter. Flyktingarne valde just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
