Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Boken om pangermanismen, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt kostymliebhaberi och sitt archaiserande förlorat. Ja riindre
en konstn&r i sitt yttre skiner sig fr&n sina medborgare, dess
battre för honom; att betrakta honom säsom ett slags intressant
vagabond, säsom bohème, är fransk ioke tysk uppfattning; icke
den moderna artiBten med sin manierade sammetsjacka, ntan
Walther von der Vogelweide med svärdet vid sidan, Peter Vischer
i förskinn och Rembrandt i arbetsbias äro de äkta konstnärstyperna.
»Egensjäl, stamsjäl, folksjäl sammanträffa och stegra hvarandra
Ömsesidigt hos denna man; själstreenighet är det som gör honom
så stark. Han är Rembrandt, ban är holländare, är tysk.»
Själ betyder mycket i ett konstverk, men det betyder icke
allt. Liksom menniskan består af ande och kropp, kött och ben,
knotor och märg, delar sig ock all konstalstring i tvenne
bestämmande faktorer: själ och stil. Att ha individualitet vill säga att
ha själ ; att ha en helgjuten individualitet vill säga att ha stil.
Stil är helgjuten andlig karaktär, som röjer sig sinligt; och den
utvecklar sig på samma sätt som och i anslutning till
individualiteten, i massornas uppåtstigande afsatsbildning: en stams stil
sammanfattar flere personers, ett folks flere stammars, en tids flere
folks. Stil är icke en drägt, som man lägger af och påtager;
den kan utveckla sig allenast ur personligheten och ur det djupaste
innersta groämnet i ett folks personlighet, sådant som detta t.
ex. hos Rembrandt träder i dagen. Århundradets stora fråga
inom konstens område lyder: huru ernå en ny stil? Svaret är:
nya andliga atrömningar, framgående ur folksjälens djup, skola
genom nya sinliga former, som naturligt ansluta sig kring dem,
finna sitt handgripliga uttryck. Renässans och gotik, rococo och
japaneseri hvirfla om hvarandra i Tyskland; af en tysk stil fins
intet att se. All verklig kultur är sammansatt af medfödd och
förvärfvad bildning; blott den kultur kan kallas äkta, i hvilken
den medfödda bildningen visar sig den förvärfvade öfverlägsen
och ställer densamma helt och hållet i sin tjenst. En kultur,
som icke eger sin afgörande tyngdpunkt i sig sjelf, är falsk: en
sådan falsk kultur är den nuvarande tyska.
All konst är enligt sin natur aristokratisk, liksom all
vetenskap plebejisk. Den lärde, han må äfven vara en dugtig sådan,
är en andlig parveny; den äkta konstnären är det aldrig; till
lärd kan man utbilda sig, till konstnär måste man födas. Poeta
nascitur. Derför står konstnären folkets hjerta vida närmare
än den lärde; derför förmår han äfven att såsom uppfostrare
inverka på nationen vida mer än den lärde. Deri röjer sig den
konstnärliga bildningens öfverlägsenhet öfver den lärda. Allt
Ur Dagm* Krönika. X. 11—12. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
