Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Boken om pangermanismen, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan tjeoa den preussiska staten, som Ir belt symmetri, som
motbild ocb motvigt: han kau luckra den invärtes alltför stelnade
organismen, icke för att försvaga den utan för att stärka den.
Ur den hårda och symmetriska kroppen utvecklar sig den mjuka
och rytmiska blomman.
III.
Boken har många fel och underligheter, hvilka dock alla
ligga på ytan, medan de lemna kärnan frisk. Af denna grund
äro de äfven lätta att upptäcka. Först och främ9t år sjelfva
grundtanken stötande pedantiskt tillämpad; den eviga refrängen
om Rembrandt såsom det allena saliggörande mönstret tröttar och
verkar parodiskt. För att få det hela att passa i styeke
sam-man gör författaren ansträngningar, genom hvilka han intet annat
uppnår än att stå med ett triumferande ansigte och två tomma
händer, hvilka komiskt kontrastera det ena emot de andra.
T. ex.: han vill med alla möjliga medel och exempel påvisa,
hurusom hans hjelte är den absolut enaståénde representanten för
individualismen; och han skrifver: »Men äfven i hans förnamn
(som han tog till efternamn) ’Rembrandt* ligger redan en
alldeles säregen flägt af det individuella; hvem har någonsin hetat
Rembrandt utom Rembrandt sjelf? Hans namn är unikt» aom
hans konst.» Och deraf tager sig författaren anledning påpeka,
hurusom icke blott ande och kropp, utan äfven namn ooh aak
stå i en viss hemlig obestridlig förbindelse med hvarandra!
Hans symbolism kan vara otroligt platt, sökt, rent af parodisk:
vid påpekandet af, att »blod och jern» ha grundat det nya tyska
riket, tillfogar han upplysande, att äfven det menskliga blodet
innehåller icke blott jern utan äfven, enligt de nyaste kemiska
undersökningarna, guld, samt uppställer på denna grund en stor
profetia om detta nya tyska rike, som har en sådan liflofvande
parallel. Och liksom hans tänkande sålunda slår öfver i
gymnastik och de mest hypersofUtiska hårklyfverier och
spetsfandig-heter, urartar hans egendomligt markerade och verkningsfulla
språk alltsomoftast i det meningslösaste ordspel.
Arbetet har äfven sina alldeles särskilda förtjen9ter, hvilka
ligga vid sidan af dem, som annars konstituera dess bärande
bas. Språket är absolut enastående i sin art; det eger en 4jup,
klar malmklang, monoton men stärkande. Man läser denna
passus öfver individualismen: »Naturliga och konstgjorda viner kanna
kemiskt alls icke särskiljas; hvad som dock skarpt åtskiljer dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
