Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Politiska studier och porträtter, af A. O. C. Framtidsutsigterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta delen icke af den art, att de kunna påtrycka riksdagen
sin prägel. En stor del af dem äro ämbetsmän, möjligen
mycket dugliga i sitt kall och besittande i mer eller mindre
mån administrativ rutin, men de äro icke de initiativens
män, som kräfvas för att drifva ett så tungt maskineri som
en bonderiksdag. Af gammal tradition skicka småstäderna
oftast upp sina borgmästare, ehuru desse för länge sen
förlorat sin representativa karaktär för stadens borgerskap och
numera äro kungavalde ämbetsmän utau närmare förbindelse
med borgerskapets intresse.
Dertill kommer, att det godtyckliga sätt, på hvilket
småstaderna sammanslagits för valen, knappast kan annat än
framkalla den lokalpatriotism, som gör att striden vid hvarje
riksdagsmannaval måste komma att stå mellan olika orter
i stället för olika partier. Det är därför i sjelfva verket
endast städerna på 10,000 innevånare och däröfver, hvilkas
insats i riksdagen kan hafva någon verklig betydelse. Det
gör därför ett dess absurdare intryck, då de anfall som på
senare tider allt bestämdare riktats mot städernas
representationsrätt framför allt galt de stora staderna. Skälet är
emellertid uppenbart nog. Det är icke den rättvisa, i hvars
namn anfallen ske, det gäller att skydda. Det är här, som
alltid i politiken, makt och icke rätt som är ledstjärnan och
målet för striden. Erfarenheten från alla mera utvecklade
länder ådagalägger tydligen, att de stora städerna blifva
härdar för en radikalare uppfattning, hvaremot småstäderna
oftast äro typer på den kälkborgerliga konservatism, som
är utvecklingens segaste motståndare.
Bönderna brukas, i detta fall som andra, såsom medel
i slugare partiers tjänst. För dem framträder det såsom
en orättfärdighet, att de icke skola representeras lika starkt
som stadsbefolkningen. Orättfärdigheten kunde väl gå an
emellertid, om icke förhållandet hotade att tillintetgöra deras
kompakta majoritet i riksdagen: de hafva icke blick för de
partiintressen, som formulerat inskränkningen så, att den
på samma gång och hufvudsakligeu blir en inskränkning af
de element inom riksdagen, som kunna och vilja arbeta på
en sund utveckling. Ännu mindre hafva de sinne för den
fara, som hos oss är den närmaste och sannolikaste, att
riksdagen sackar alltmera akter ut både i duglighet och
anseende, i följd däraf också i betydelse, då utvecklingen ute
i folket går sin väg framti den historiskt gifna fåran, mera
Ur Dagma Krönika. X. 11—12. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
