Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Goethe och Wagner, scenstudier af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på Stockholms opera-scen. — Och af Goethes helvetes-hop
syntes icke den minsta tillstymmelse.
Och så till det sublima! Ja, detta sköna, härliga slut i
Goethes dikt, der förändring efter förändring i gripande bilder
och ord manar till den yttersta ansträngning af att använda och
fullkomna alla till hands stående medel som teaterkonsten genom
alla samffclda konstarter kan bjuda på, och att söka efter
sanning och skönhet i fram ställningen, ända tills den åtminstone i
det närmast möjliga är funnen — hur var det nu bestäldt med
detta på »Deutsches Theater»? — Barnsligheter 1 Teaterkram!
Hvitmålad lärft, papp! Godtköpsapplaga af nyaste bilderboken!
kolorerade lösgubbar! — När de himmelska härskarorna närma
sig, sväfva ett balffc dussin qvinliga englar å la Grigolatis ned
från höjden på scenens ena sida, ängsligt hållande hvarandra i
händerna. Deras upphöjda ro saknas fullständigt, deras
obe-qväma position ooh rädslan att falla ned står tydligt målad i
deras intetsägande, från hvaije slags skönhet blottade ansigten.
De långa öfver fötterna gående kjortlarne, uppvikta liksom af
vindens inverkan, äro nog riktigt tänkta, men man hade bara
behöft i Berlins museum studera de gamle italienska mästarne
för att ha erhållit mönstertyper för de himmelska väsen, som
Goethe frammanar.
Men nu kommer en riktig glanspunkt i i-scen-sättarens
fantasi! När Mephistofeles ryggar tillbaka för himlaskaran och
känner dess hotande inverkan och exempelvis utropar:
»Mir brennt der Kopf, das Herz, die Leber brennt» o. s. v.
Bå trycker han på en liten elektrisk apparat, som han tillika
med en plåt bär på bröstet, och då blixtrar det från och kring
honom så det står lusteliga till. Kan man tänka sig
något större vanvett!? Mephistofeles uttrycker sin oro, sina
sam-vetsqval, ty äfven djeflar kunna, enligt Goethe, ha sådana
ögonblick; men att det skall gnistra och brinna från och kring
en i eld och svafvel så öfvad och bevandrad helvetets* pro k urist
som Mephistofeles, till hans eget obehag, det är ett missförstånd
af hr L’Arronge och en örfil åt Goethes sinnebildliga ord. En
känsloyttring eller en reflexion hos den uppträdande får icke
kompletteras eller öfversättas på detta vis. — Berg- och
klipplandskapet med de heliga Anachoreterne bestod i en i
förgrunden nedsläppt fond, på hvilken ett aflångt hål, större eller
mindre, var utklippt för hvar och en af de på marken hvilande
eremiterna. En tillställning utan den minsta illusion för att
bakom denna fond kunna uppställa apotheosen. I denna slut*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
