Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Goethe och Wagner, scenstudier af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke allenast, att Dresdens hofleater, trots tidens m&ngartade
förstörelselusta, fortfarande är ett respektabelt oob gediget
konst-institut, ntan också att mitt klander mot uppsättningen oob
utförandet af stycket å Deutscbes Theater i Berlin var fullkorn*
ligt berättigadt. I Dresden voro de allra flesta felen rättade —
oob rättade af verkligt konstnärlig instinkt både genom den
samvetsgranna bearbetningen och i-scen-sättningen. Här begagnar
man sig af den redan förut i Dresden antagna ursprungliga
bearbetningen af nyss nämde Wollheim da Fonseca, men i förnyad
och bättrad gestalt af den vidt inom tyska teaterverlden kände
öfverregisBören A. Mareks, som länge genom sin upplysta konst*
närligbet gjort Dresdens kungliga teater stora tjenster.
En särskild stor förtjenst hos bearbetaren var, att stycket,
ehuru det vigtigaste i original-dikten bibehållits och alltså ingen
osfnaklig stympning vidtagits, ej drog stort längre ut på tiden
än L’Arronges stympade upplaga i Berlin.
Första aktens första scen: »Anmuthige Gegend» förevisade
en härligt målad dekoration med rörligt, präktigt vattenfall,
vacker gruppering, en förträfflig sjungande Ariel, sjungande chör
och musik. Musiken för stycket komponerad af Pierson var
dock alltigenom skäligen tarflig, egentligen ovärdig Goethe och
Dresdens Hofteater. Hvarför ej begagna Lassens ypperliga musik?
Fausl återgafs af skådespelaren Porth betydelselöst ooh med den
falska patbos, som i åratal tröttat och vilseledt publiken. Han
är son till en fordom betydande skådespelare och lefver på namnet.
Kejsarhofvet var bra framstäldt och Astrologens person fans
pjelfständigt qvar. Altså ingen Berliner-inadvertens.
Mepbisto-feles återgafs af en förträfflig ung skådespelare, herr Wiene, som
jag förr aldrig sett och som både i denna roll och andra
uppgifter öfverraskade genom natur och sanning både i tal och spel.
Ovanligt nog i Tyskland!
Mummensohanz-spelet var äfven här uteslutet.
I det mörka galleriet öfverlemnade här Mepbistofeles Faust
en mindre nyckel, som genom en sinnrik apparat elektriskt
belyste sig sjelf. Arrangementet vid explosionen efter Helenas
och Paris uppträdande var mycket verksamt.
En stor del af dialogen mellan hoffolket vid nyssnämda
uppträde och som ej gjorde sig illa i Berlin, var här utesluten;
men saknades ej. I stället ooh till stor fromma för stycket och
Goethes ypperliga intentioner voro scenerna i Fausts
studerkammare ooh i laboratoriet med Mephistofeles och den insektrika
pel-sen, mellan Famulus, Baccajaureus oph Homunculus upptagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
