Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Året 1890. Politisk revy, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna betecknas som socialistlagens. Kejsaren var nu villig att
taga den sociala frågan om hand och åt henne gifva ett nytt
uppslag; det var också hög tid, ty under den förut förda vålds-
politikens tid bade det bekämpade partiets sammanhållning ej
minskats, utan i stället betydligt ökats. Nu fann man af nöden
utt ’>ändra signalerna» gentemot detsamma. På kejsarens initiativ
sammanträdde i Berlin vid årets början den internationella arbetar-
konferensen. Voro än de resultat som framgingo ur konferensens
förhandlingar icke så synnerligen stora, så var initiativet ändå
betydelsefullt i sig sjelft, den sociala frågans lösning hade upp-
stälts på de europeiska regeringarnes program och där fått en
af de främsta platserna, om icke rent af den allra främsta. Kejsa-
ren lät också förstå, att han ingenting hade mot, om i riksdagen
invaldes socialdemokratiska ombud, med hvilka man kunde under-
bandla. Nu höjdes till och med i »ogjordt väder» lystringsordet,
att det sgocialdemokratiska partiet blifvit regeringsparti, och de
gode berlinarne stälde sig med lojal underdånighet detta lystrings-
ord till efterrättelse. Så inträffade den sällsamma företeelsen,
att Tysklands regeringstrogna hufvudstad invalde socialister i den
tyska riksdagen. Det var ett märkligt tidens tecken, — och än
märkligare skulle snart komma.
Den unge kejsarens tankar voro nu icke längre den gamle
Bismarcks tankar, hans vägar icke Bismarcks vägar. HFörgäfves
hade >järnkanslären»> uppbjudit sitt inflytande och användt sina
finter för att först uppskjuta, sedan kringskära arbetarkonferensen;
lika fruktlöst sökte han bromsa regeringslokomotivets gång i den
inslagna socialparlamentariska riktningen. Kejsaren tog sig för
att särskildt förhandla med de särskilda ministrarne, och därmed
var rikskanslären, medan han ännu officlelt satt qvar, faktiskt
nedstött från den domierande ställning, som han uti den inrikes
politiken dittills intagit. Han inlemnade då sin afskedsansökan,
hvilken han fordom mer än en gång brukat som medel för att
sin vilja fram; men den tid var nu förbi, då en sådan ansökan
;esvarades med det typiska »Niemals». Bismarck togs i stället
orden ; hans anhållan beviljades, och han fick snart erfara, att
det skedde på fullt allvar, huru svårt han än i början hade att
tro därpå. Den bismarckska »>majordomusdynastien», »Hausmeier-
thum», som redan börjat temligen tydligt hägra vid synranden,
var -med detsamma bortblåst; sonen Herbert, redan statsminister
och designerad rikskanslär i survivance, tog afsked på samma
gång som fadern. Sjelfva rikskanlärsinstitutionen, hvilken förut
nästan haft tycke af en diktatur, fick ett helt annat och vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
