Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pressens Achilles-häl, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
till den läsande. Det är då ett det starkaste bevis på hur i
ett kapitalistiskt samhälle intet kan undandraga sig prägeln af
tidehvarfvets herskarmakt, att af denna af bokstafstyper bildade
talarstol för tankar och berättareplats för nyheter kunnat gö-
ras ett rent kapitalistiskt institut, där bakomstående anonymers
geschäft är hufvudsak och den verkliga bhufvudsaken gjord till
ett nödvändigt ondt, en utgift för mekaniske arbetare, som
måste hålla maskineriet i gång, så att publiken tror att det
fortfarande är någon mening i det hela.
Frågar man nu hvilket medel som varit det starkaste
att göra pressen till hvad den sist af allt borde vara: affär,
så måste svaret bli — annonsväsendet.
Annonsspalterna äro bryggan, öfver hvilken kapitalbe-
roendet och kapitalsynpunkterna hållit sitt triumferande intåg
in i det »fria» ordets högkvarter. Tänkaren och talaren be-
höfver lefva och nyhetsberättaren behöfver detsamma och där-
jämte måste han ha ersättning för de kostnader han haft för
att få något att berätta. Tryck, papper och expedition äro
dyra saker. Allt om allt, det blir då dyr entré till en tid-
nings föreläsningssal.
Åh nej, menade kapitalismen, van som den var att just
på det billiga kan förtjänsten bli störst. Det finns en utväg.
För den publik som föreläsarne samlat, kan jag låta en del
annat folk också försöka få tala, innan den skingras, natur-
ligtvis mot en liten afgift till mig. Så var annonsen - född.
För att det skulle finnas några spekulanter af alla sorter
och kalibrar till dessa prestationer på snålskjuts, därför sörjde
konkurrensen och det förträffliga privat-kapitalistiska systemets
hela anordning med en mängd bättre och sämre tillverkare af
samma saker. Desse sökte en publik och föreläsningsarran-
görerna bidrag till kostnaderna. Man kom snart öfverens.
Den ene drog den andre efter sig; konkurrensen” om stora och
uppseendeväckande annonser började och därmed fingo de
egentliga tidniogsgeschäften fast mark under fötterna.
Annonsväsendet har så ingått i våra vanor att vi finna
det helt naturligt, liksom väl ännu de flesta af oss icke kunna
tänka sig en annan ordning än att tjugu krambodar vid samma
gata sticka ut långa, fula skyltar med halfsanna inskrifter om
de förträffliga effekter de föra. Låt oss dock tänka något på
hvad det innebär. Tidningen säljer pr extra kontant en del
af sin yta åt hvem som vill betala för att han må få prisa
hvad han vill att folk skall komma ’ och köpa hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
