Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Öfver Östersjön. Dikt af G. af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver Östersjön.
Dikt af
G. af Geijerstam.
Jag: satt på däcket. Stilla som ett golf
låg Öster sjön. Och öfver hafvets spegel
1 månens skära, silfvyerhvita dimma
framför oss blänkts mörka, slappa segel,
bakom oss sjönk i fjärran sista strimma
af fosterlandet. Så slog klockan tolf.
Jag sv ’epte pläden kring mig, där jag satt
behagli ot lutad mot det hvita räcket.
Jag njöt af ensamhetens ro på däcket
och stillheten i hafvets juninatt.
Men mina tankar långsamt återvände
till landet som vid synranden försvann
och stillheten, som nyss jag njöt och kände,
som feber snart i mina ådror brann.
Jag reste mig, gick sakta upp och ned
och såg på natten, som var ljus lik dagen,
en mattad Se Och månens skifva gled
i sakta gungning för propellerslagen.
Men blek och Ilu iftig satt den, lätt och klar
och tycktes räkna de minuter korta,
tills solen åter genom böljan skar
och nordens ljusa sommarnatt var borta.
Du jaga sommarnatt, du fyller mig
med stilla vemod, när jag ser dig åter;
det är af bitter saknad efter dig,
som nordens länga, tunga vinter gråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
