Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Öfver Östersjön. Dikt af G. af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-—J
ot
»allt hvad du vet och känt och tänka kan,
»jag känt en gång, så visst du nu det känner.
»Gå på, dröm, dikta, gif ej sten, men bröd,
»slit upp din ung odom; arbeta och grubbla,
ar
göm .i ditt bj äkta milljera HÖ
»Och här det brustit allt som barnets bubbla
» behåll till egen värme något af din glöd!»
Jag ryckte lös ifrån hans grepp min arm,
och blodet, stelnadt nyss, flöt åter lifligt.
Inom mig sjöd en otämd, kraftig harm,
en vild, befallande och obeskriflig.
Jag lyfte högt min knutna hand och slog
för att på spöket våldsamt täppa munnen.
Då hörde jag ett ljud af en, som log :–
min fiende var borta och försvunnen
Jag stod där ensam, darrande af skräck. —
Hans hand var kall, hans tankar voro kalla. —
Men vid hans ord vi kanske stanna alla,
när ungdomsmodet fått sin första knäck.
Dock, han var borta. Jag fick åter andas. —
Men i mitt öra ringde än hans ord,
att framtidsdagen aldrig skulle randas,
och hvarje ungdomsdröm var mull och jord.
Vid horisonten blänkte hvita segel,
och Östersjön låg stilla som ett golf.
I glans steg solen öfver hafvets spegel, —
och längesedan klockan slagit tolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
