Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teaterbref från Göteborg. Från en ästetiker i landsorten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
som här verkade som longör. Roligt både skrifna och återgifna
voro förläggaretyperna.
Så har jag också fått se Ära. God uppsättning; karaktä-
ristisk kontrast mellan bakgården och kapitalisthemmet. Pänninge-
drygheten och Berlirerlyxen mer troligt återgifna än Pariserele-
gansen. Ramen god.
De festa figurerna bra och lefvande tecknade, ja hr Lind-
berg i många delar en nästan illugsorisk Trast. En fin, blond-
skäggig nordtysk, som döljer så mycken allvar och värme under
den skeptiska, talföra salongsvana ytan. — Hr L. bemödade sig
också tydligen om att tala väl och föll blott en enda gång i sin
fula ovana att slå dykande ut med handen. TIdealisten Robert
blef i Svennbergs händer naturlig, varm och sympatisk med en
mycket lycklig karaktäristisk färganläggniog. Det var hela tiden
en vacker, förfinad, ung kontorist, icke någon vilsekommen tra-
gedihjälte. Men hvarföre alltid dessa kastningar med hufvudet,
innan rollen drar honom helt med sig? Där ha vi slagget igen
— skrofligt, retsamt, i ögonen fallande men så alldeles ett grus
på ytan, tycker man, och det skulle vara nog att blåsa duktigt
på det för att få bort det.
Fru Håkansson gjorde sin lilla roll till en af hufvudfigurerna
— genom både uppträdande, replikering och — smakfulla toi-
letter, de enda fullt lyckade på Göteborgsscehen under säsongen.
Fru H. har en sällsynt förmåga att sammanfatta sina bästa roller
till en bild, som sedan står åskådlig och fängslande för fantasien,
som minnet af ett fint och djupt uppfattadt porträtt. Äfven
poserna, som fru H. haft tillfälle att instudera framför spegeln,
tyckas vittna om en målares blick. Skada i så fall att hon icke
kan låta flytta en riktigt stor spegel midt på scenen i första
akten af Kärlekens komedi och se sig själf, där hon halfligger på
trappan.
Bristen på wmålarblick i regien märkes rätt ofta. Jag minnes
fru Håkansson i många vackra och hr Svennberg i många effekt-
fulla ställningar; minnes också många ledigt arrangerade scener.
Men när det gäller en smakfull interiör, eller en ensemble, där
ett ögonblick af målarkonstnärlighet skulle gjort godt, minnes man
med djup saknad hr Hillberg.
Alla rollerna i Ära hade mer eller mindre roat sina inne-
hafvare och blifvit lyckade gestalter.
Fru Geijerstams Alma är i tredje akten intelligent studerad
och alltigenom konsekvent hållen. Men man ser ej spår af det
skimmer af oskuld och behag, som sannolikheten kräfver, och som
Ur Dagens Eröntika. XI. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
