Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literär öfversigt, af A. Haraldson. II. Allvarlig litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fal
skrifva, att man stundom får känslan af att läsa en afhandling.
Uti ett historiskt arbete rörande en märklig personlighet som in-
gripit i mänsklighetens öden fängslas läsaren lifligt af en dylik
utredning af de känslor och tankar, som ledt personen i fråga.
Man kännoer där handlingarna förut och det bereder en äfven
rent ästetisk tillfredsställelse att finna klaven till dem. Men i
en roman blir detta framställningssätt lätt tröttande, äfven om,
sågom här är fallet, ett i och för sig så intressant problem sät-
tes under pröfning som det om förhållandet mellan tanke- och
känslolif. Det ligger i sakens natur, att icke blott den stora
hopen utan äfven den mindre skara till hvilken en författare
med aktning för sig själf tager hänsyn icke i längden kan känna
sig tillfredsstäld af blott psykologi. Denna borde väl icke hafva
någon annan uppgift än att förklarande gå vid sidan af männi-
skoöden, som för sig själfva hafva något intresse. En psykologisk
målning kan vara mycket intressant, men det är i regeln dock
icke annat än författarens subjektiva syn på tingen som däri
framträder och är icke författaren ett ovanligt snille göra hans
skildringar mera intryck af mödosamt utspekulerade teoremer,
än af konstverk. Man kunde hafva lust att tillropa hela denna
hyperpsykologiserande riktning den gamla föreskriften: gån ut
och sen eder omkring i lifvet och läggen bort er kammarlärdoms
funderingar! Det är lifvets problem, icke filosofiens spekulatio-
ner, som äro diktens kärna. |
För att återgå till Ett Eldprof, man saknar i denna lik-
som i t. ex. »På Torpa Gård> all relation till det som lefver
och rör sig i tiden. Det är en stundom, senast af Georg Bran-
des, upprepad paradox att Goethe, när hans landsmäns lik på
slagfältet inspirerade honom icke till dikt utan till anatomiska
studier, stod öfver ögonblickets förgängliga känslor och drömmar,
representerande den eviga utvecklingens lagtolkare. Men äfven
om detta skulle vara mera väl funnet än det i själfva verket är,
så är nu icke en hvar — en Goethe! En och hvar är däremot
baron af sin tid och söker han ställa sig kontemplativt utanför
densamma, så är det sannolikaste resultatet, att han kommer att
sakna all betydelse både för den och andra tider.
Det är helt naturligt vid det i Ett Eldprof, som icke till-
talar anmälaren, han bär kommit att uppehålla sig därför att
herr Hedbergs produktion i så hög grad äggar till motsägelse.
3erättelsens värde i den art som författaren behagat välja är en
annan sak, och skall nu allting bedömas efter sin art, så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
