Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ur Arvid Ahnfelts brefvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Jag satt på toppen af Monte Pincio i Rom och tittade på
verlden i fågelperspektiv — ty Rom är ännu verlden. Den
staden är det förflutna i antikt och medeltids lif, sådant det
aldrig nånsin kan komma tillbaka. Den är en brännpunkt för
nutids lyx och rikedom. Och låtom oss hoppas, att den äfven
bär framtiden i sitt sköte. Den staden har slagit klerikalismen
på dess: egen mark. Den har besegrat påfvedömet efter att sjel
1 månghundra år ha legat i dess bojor. Noerd måtte den ha
framtiden i sitt sköte!
I alla fall kunde jag inte låta bli att tänka på ett yttrande
af CO. J. L. Almqvist i någon af hans romaner, att verlden ännu
i nittonde seklet ligger i sin linda, att menskligheten ännu
barnaåren. Jag satt på Monte Pincio och ko
tanke t. ex.. med den observationen, att mensk
med soldater. I Italien åtminstone ser det alldeles ut som en
lek. Redan i Milano åkte jag ut till ett excercisf |
såg alldeles ut som hade man lekt kurragömma, och
man på hvarann, utan något vidare. Och så blåste man
trumpet; lät alldeles som på midsommarafton i Stockh
— — — Men hvad var det jag egentligen ville ; |
var något angående mina spekulationer uppe på Monte Pincio,
då jag afbröts af trumpeterna. Jag tror att konsten måste slå
in på alldeles nya vägar. ’Medeltidsmyterna såväl som
piska myterna måste öfvergifvas. Jag tror det är alldeles ba
rocka försök att t. ex. vilja blåsa nytt lif i kristusf ll
garna på det sätt som vi sågo i Blanchs utställning af den der
f Dietrichson lofordade preussiska målaren Oude e
ie: bajerskt bondfolk i nutidskostym, afhörande ett slags b
predikan i våra dagar. Det fins inte längre någon förnuf
menniska, som tror på de romerska mästerverk
t. ex. fara med stöflar och galoscher upp till himla, och de alle
goriska framställningarna eller hvad meningen är med Oudes, de
bryta nacken af sig sjelfva, de också. —
MPC NeN Sr
Mitt första nattqvarter, sedan jag lemnat Genua, var i Ve-
rona, en liten förtrollande medeltidsstad, der Romeo och Gulietta
höllo till. Jag bodde i ett hotell, der man hade en fullständig
borggård i gammaldags stil och jag var alldeles förtjust — fastän
jag inte såg någon Gulietta!
Från Verona reste jag kl. 45 NS morgonen och passerade
VA
Brennerpasset, vida mindre tröttande än S:t Gotthardsväge en. Men
ÖRE ta ade
m
IX
1
118
heten ännu l
i
de olym:
ens sanning, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
