Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ryska förhållanden, af Wl. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ett århundrade och skulle sannolikt icke kunnat genomföras utan
borgerligt krig och blodsutgjutelse >.
Denna vulgära Wpplattalng af bondereformen, som man till
och med i sjelfva Ryssland ofta träffar på, motsvarar alldeles
icke den historiska sanningen. I sjelfva verket väcktes frågan
om böndernas frigörande på allvar redan i början af Katarina
II:s regering. Men den liberala Katarina, som korresponderade
med Voltaire och encyklopedisterna, gjorde snart slut på dessa
sträfvanden och utfärdade ytterligare en ukaz, hvarigenom bön-
derna förbjödos att draga sina herrar inför domstolarne. Frågan
bragtes sedermera i förgrunden genom bondeupproret under
Pugatschovs fana. Upproret omfattade hela Ryssland och ut
märkte sig för den grymma hämd bönderna utöfvade mot sina
gamla förtryckare.: Men upproret, som räckte ett helt år och
derunder hotade att skaka sjelfva tronen i Petersburg, blef
undertryckt. Hundratusental af halffria bönder bragtes i lifegen-
skap och bortskänktes åt upprorets undertryckare och de talrika
favoriterna hos den kvinliga czaren. Men frågan väcktes till
lif igen under Alexander I:s regering. Den ena komitén efter
den andra tillsättes, saken diskuteras i de officiella kretsarne
lika så väl som inom: de revolutionära organisationerna, hvilka
anstiftade decemberupproret 1825 och åsyftade att införa en kon-
stitutionel regering samt befria bönderna. Äfven detta uppror
undertrycktes och Nikolaus I:s regering låter i kyrkor och på
offentliga platser högtidligt förkunna, att hvarje tal om de lifegna
böndernas frigörande från lydnaden mot sina herrar är ett falskt
tal, som uppfunnits och utspridts af onda menniskor. Men på
samma gång arbetade hemliga regeringskomiteer på bondefrågans
lösning. Så fortgick det ända till Alexander II:s regering.
Ännu en gång en rad af bondeuppror, som undertrycktes med
militärmakt. Alltså ett borgerligt krig (1773-—1774), en militär-
revolution (1825) och en hel rad af mindre uppror voro nödvän-
diga för att under loppet af ett helt århundrade drifva fram
frågan så långt, att den icke längre kunde lemnas olöst. Det
är bättre, sade Alexander IT år 1857 i Moskaus adelsförsamling,
att ofvanifrån befria bönderna än att vänta, tills de sjelfve ned-
ifrån verkställa befrielsen. |
Och hvilka voro de män, som genomförde denna reform”?
Män, som hade gifvit sig den Hannibalseden, som Turgenijev
säger om sig sjelf, att genomdrifva böndernas befrielse, män som
voro fostrade under de fyrtiotalets framstegssträfvanden, som
Rn RAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
