Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
hvarvid hans Symfoni III (F-dur) uppfördes. Tonsättaren är
som bekant af den betydenhet att det fortsatta odlandet Hä ns
symfonikonst måste antecknas som ett i En gra d berömligt drag
af hrr Nordquist och Neruda. Vi förstå blott icke hvarför man
ej hellre uppförde Symfoni II (i D-dur) som öde kunna I rä
nas till det mera friska, populära och öbje ktiva & sbms
symfoniväg åstadkommit. Att E-moll-symfonien
quand méme anses som högsta exponenten på sy
borde icke ha narrat vederbörande, då det
stora publiken vinna de sympatier åt ett förtjent tonsät
som icke kunna framlockas med mindre man presenterar
dess mest tillgängliga och fattliga form. Detta kan ej
framförandet af E-moll-symfonien, som om ock åtskillig
ultra-Brahmsk än ett par andra, dock i det hela
stora massan en igenlyckt bok. Musikvännen och
naturligtvis alla skäl att vara tacksam för en Bra
gition. I vår nivellerande tid är det skönt att påtr:
dan musikaristokrat som Brahms. Han är Se gle
smår allt annat, äfven om denna subjektivitet kosta
så mycket. Hur litet är t. ex. öikalbarined I
nien anlagd: att kittla den stora massan! I
smälter Brahms med Spohr, också en fin,
med inåtvändt, tempereradt skaplyone. I formgifningen
Brahms Mendelsoha deri att han söker gifva en efter
bildad form åt ett innehåll, som med eller mot tonsä
måste kallas romantiskt... Men en romantik af sä
den första vårblommans bleka, fina, något Suklign
sourdiove öfver känslans strängaspel, som endast oe
4
ter det brusa fram ohejdadt, naivt och oförstäldt
12
symfonis andante, en elegi af jungfruligt ädel TUSEN bj
känd och hjertevarm. Äfven i den derpå följande scherzo-saät-
sen ger sig kompositören stundom semester från sin iab sofi-
stiska reflektion, ehuru det helas byggnad och orkestrationen vi-
sar ett för scherzo-stilen temligen liknöjdt sinne. De begge yt-
tersatserna med sin inkarneradt Brahmsska anläggning täfla med
hvarann i intresse för den som specielt egnat sig åt komponistens
studium. Den första är mer klar och afrundad, men ock mindre
betydande än den sista med dess vackra thema och dess lärda
kontrapunkt i de för öfrigt i fantastiska dimmor sig upplösande
variationerna: Kompositionen vann en knapp succés déstime,
en olycka, hvartill hofkapellet något bidrog genom att stundom
spela ganska ointresseradt och förströdt och falskt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
