Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Samma orkesters Februarikonsert: var delvis egnad den i
julas bortgångna danske komponisten, Niels Vilhelm Gades vackra
minne. Af Gades större arbeten | framfördes endast ett, men
detta också ett lejon, hans B-dur-symfoni, den förnämsta af de
sex han skapat. Oaktadt diverse anklanger från Mendelssohn i
första satsen och Beethoven i finalen, märkes dock rätt mycken
sjelfständighet i symfoniens öfriga delar, om ock Gades allra för-
sta kompositioner andas en friskhet och originalitet, som kompo-
nisten sedermera aldrig återfann. I stället blef hans teknik le-
digare, hans orkestration mer rutinerad, och B-dur-symfonien er-
bjuder derpå flera glänsande bevis. Scherzot med dess dröjande,
vemodiga folkdansmotiv är det populäraste och blir alltid bisse-
radt, andantet torde deremot vara värdefullast med sin elflika
blidhet. Två välljudande fragment ur »Elverskud>, herr Olofs
romanser, gåfvos med orkesterackompagnement. Solist var hr
Forstén, som enligt St. PN. aldrg haft en så förträfflig afton,
enligt andra tidn. raka motsatsen, Oss föreföll hr F. odispone-
rad och temligen obekant med sina soli. Ej stort bättre gick
det för honom i Kjerulfs romanser, af hvilka den spanska ro-
mansen dock fick den innerlighet i känslan, den bör ha, men
den klara perlan »Sövnen»! Der beredde oss hr F. en sorglig
missräkning. Hvarken tonträffning, tonansats eller föredrag höjde
sig det minsta öfver medelmåttan och dock är stycket så tack-
samt! Ingrids visa bör ej en barytonist sjunga. Här mins man
Louise Michaölis ypperliga sång och präktiga vocaliser i de af
Kjerulf sjelf arrangerade variationerna, som ådrogo först sånger-
skan gubben Baucks starka misshag och sedan när gubben fick
veta det var Kjerulf sjelf som arrangerat visan åt Michaöli, den
olyckliga komponisten, som dock sällan synts oss lyckligare än
1 sina fickvisor, Synnöves, Ingrids o. s. v. Hr F. rönte stor
framgång och förtjenade det också för sina prestationer — an-
dra aftnar.
Konsertens början utgjordes af ett deklamatorium med mo-
tiv ur diverse Gadearbeten: Korsfararen, Elverskud ete. Dekla-
merade gjorde hr Zörnquist, som ganska oförberedt midt under
den talrika publikens sorl började ta till ordet med ett öfver-
ljudt »BRundt kring» etc. etc. (sedan han stått en stund och
sett generad ut). Efter sluttiraden att i alla tider »skall Ga-
des namn bli nämndt»> gjorde hr T. en plötslig djup bugning,
icke för den skickligt tillsmetade Gadetaflan i fonden, utan för
den ärade publiken, som efter ett ögonblicks hesiterande gaf
ifrån sig en liten applåd. Detta var nu godt och väl, men 0ss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
