Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r0X
musikaliska fynd synes oss adagiosatsen vara rikast, deremot fö-
rete åtskilliga andra ställen en viss matthet i ingifvelsen, som
ej öfverskyles af formalistens säkra teknik. Ett formverk af
präktig kaliber bjöds publiken i Kiehls OC-moll-qvartett, der pia-
not skötes af fru Svedbom, som deraf skördade mycken ära och
loford af de utmärkta pianistiska auktoriteter, som funnos i sa-
len, såsom t. ex. fröken Thegerström. Hos de unga mindre
musikaliska damerna väckte fru Svedboms frisyr mycken upp:
märksamhet! hon var derjemte elegant och modernt klädd och
erbjöd det ej ofta sedda skådespelet: en pianist som ser bra ut.
Herr Neruda förklarade en gång att han sätter mer värde på
fru S:s ackompagnement än på alla andra ackompagnerande stor-
heter i Stockholms musikverld. Hr Nerudas spel i lentosatsen,
der violoncellen gjorde soli, var charmant, likaså hans rullader
och snabba pizzicati i det stickande ystra scherzot, som publi-
ken, trogen sin vana att alltid vilja höra om scherzi (till mot-
vigt mot lifsledan ?) väldigt arbetade att få dacapo. De exeque-
rande bugade och blinkade åt honom och — gingo vidare i
texten.
Den omnämnda lentosatsen syntes oss höja sig till mer mu-
sikalisk hänförelse än hela Kiehls stora Reqviem, här uppfördt
och illa mottaget för några år sedan. Det var en förtjusande
älskog mellan violoncell och violin, den genare besjälad af det
qvinliga behag, som hr Aulin så ofta utvecklar i sitt poetiska
stundom litet capricciösa spel (också det en feminin älskvärdhet).
Början var majestätisk och stilfull i breda fylliga ackord på
starka basvingar. Här spelade fru Svedbom med manlig kläm,
liksom i slutsatsen med lättlöpande elegans. Detta rondo är
kanske något banalt på sina ställen, "men onekligen ett hurtigt
och lifvande stycke musik, tekniskt mästerligt arrangeradt, som
man kan vänta af en sådan lärd och samvetsgrann musik-
professor.
Soiréen började med en sällan hörd täck och intagande
Haydn-qvartett, spelad ganska bra, men icke mer. En del af
publiken fann den roliga slutfugan >»nedrigt ful» och trodde att
ungherrarne >»spelade falskt, vet jag». Pappa Haydn blef icke
mycket féterad denna afton, men sofver nog lika lugnt för det,
hoppas vi. Det enkelt sköna har i våra dar få afoämare. Det
skall vara »viel Geschrei», pizzicati eller morendo-cadenser på
höga långt utdragna toner, helst flageoletto, och bravo, då applå-
deras det och skrias dacapo !
Konserten var ganska talrikt besökt. Dörrarna skulle hållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
