Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
rikson särdeles i »Tippsas> stämningsfulla utstyrsel och som lilla
minsta elfvan Senapskorn hade man nöjet se och höra grefvinuan
Mathilda” Taube f. Grabow — vid reprisen anno 1860, väl för-
ståendes, då N. W. Almlöf var Egeus, Zelma Hedin Titania,
Elise Hvasser Puck, Fritz Arlberg — Oberon 0. 8. V., 0. 8. V.
Scenerierna till pjesen knnde efter diverse utländska mönster
: göras mera trollska och öfverraskande. Elfbaletterna afdansades
i nog hyggligt, men en viss åldersgräns borde vara elfvor före-
| skrifven.. Man kan ju särskildt annonsera en balett af gamla
troll, helst — afsides.
Mendelssohns herrligt sköna musik, orsaken”till det gamla
tillfällighetsstyckets repriser, spelades fint och väl afvägdt under
hr Nordqvists anförande.
+
Reprisen af Lortzings »Cxar och timmerman» hade en god
tanke bakom sig: att söka återföra publikens förvirrade smak
från nutida operettgyckel och variété-osnygghet till forna tiders
enkelt glada, frimodigt hjertliga, kärnsunda komiska opera. Detta
försök misslyckades.
Vår stockholmspublik har blifvit alltmer depraverad, den
har gifvit sig med hull och hår variétén i våld, sedan stadens
styresmän genom att tillåta ohejdad variété-syndaflod beredt fältet
för densamma. Qviekheten måste i våra dagar vara rå, skratt-
salvan flin, det idiotiska och det snuskiga dansa om hvarann på
variété-tribunen under den punschsyrade hr Stockholms saliga
bifall och ömma hyllning. Den halfgamla demoiselle Bianca
med sina i bästa fall innehållslösa, sjelfbeprisande chansonetter
är idealet för en sådan publik, som anser sig bildad, pschutteux,
fin de sidcle, under det den i sjelfva verket är stadd på återgång
från mennisko- till apslägtet, isynnerhet åsneslägtet, hvilket se-
nare dock är något hårdt sagdt mot — de fyrbenta, som hafva
alltför god smak att applådera Biancor under punschhalfvors
itrattning.
>Czar och timmerman» utfördes ganska väl, främst af fru
Hdling, en ypperlig liten Marie, godt sekunderad af hr Strand-
berg, vidare af hr Strömberg, hvars buffaspel i van der Betts
rol utvisade framsteg i facket och hvars sång här tillfredsstälde,
samt af hr Johanson, ännu ej mäktig czarens rol men dock gan-
ska acceptabel. Flera biroler gåfvos lyckadt såsom hr Sellergrens
engelske ambassadör, fru Strandbergs enka Brown m. m., hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
