Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PR LÄG ngn kg
FE RR
181
offrat sig i den odrägligaste bland gamla Celadoners roler och
kämpade med sin vanliga talang att få fram något muntert af
denna trista skojfigur. Fru Hjortbergs »primadonna» var hes och
i öfrigt föga illusorisk, men rätt täcka de begge »premierdansö-
serna», fruarna Klinger och Cederberg. Fröken Zager spelade
federationsanstucken äldre piga och ung, skojig gamin, begge
delarne af uppriktigt hjerta och måste komplimenteras för slik
monstruös mångsidighet.
Eftersom Söta Parfymösen eller »Lilla Rosenknoppen»>, som
det med en ung trädgårdsmästares vackra bilderspråk hette på
affisehen, icke behagade publiken så länge att »Donna Juanita»
hann bli färdig under tiden, måste teatern sjelf slå igen butiken
ett par dar, hvarunder man gnodde af alla krafter, och Suppés
gamla operett gick också skapligt nog vid »premidren» den sista
Januari.
Fröken Hkström gjorde René Dufavure till turturdufva, söt
och qvinlig alltigenom, ett riktigt mönster att ej säga monster
bland franska sjökadetter. Juanitahistorien miste derigenom
naturligtvis hela sin komiska kontrastverkan; när denna kadett
kom i kjolarne kom hon i sitt element; i permissioner var hon
horribel med permission sagt. Rösten saknade alla förutsättnin-
gar för en sådan bravourrol som denna. Äfven fru Hjortberg,
som i flydda dagar varit en mycket firad René, betonar för
mycket det qvinliga (!) hos herr kadetten, men spelade med ansenligt
stort savoir faire, om ock utseendet något tog emot på ett par
ställen. Det musikaliska utförandet stördes af svår heshet, men
föredraget var betydligt mycket stilenligare än fröken Ekströms,
hvars nätta kutter afgjordt hör hemma på spinnsidan.
Hr Anderberg var för mycket Stockholmsgamin som Don
Pomponio och hans dansmästarefasoner voro en opassande remi-
niscens från HNöta Parfymösens korta regering. Mer balettpli
borde hans gemål ha egt, denna gamla exdansös, för hvilken fru
Cederberg var alldeles för ung och vacker. Fröken Magnusson
borde här ha anlitats. Det älskande paret som laborerar med
gamla grannlåter från Donizettis sterbhus (Suppé var dennes elev)
rar icke vidare upplagdt för sina roler och tog sin passion
uppenbart från den isigaste Plato-sida. Hr Klinger var tillfreds-
ställande som Riego, utförandet i allmänhet rätt klanderfritt.
Genom sjukdomsfall blef denna repris temligen kortvarig och
lemnade rum för En flickpension, hvilken somliga tidningar genast
gjorde teatern den tjensten att utbasuna såsom kränkande sederna,
ÅA
hvadan vi förmoda pjesen går ypperligt en tid bortåt och kniper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
